Anna Kruse

Köpenhamnsbon sedan ett bra tag, sångerskan och kompositören Anna Kruse, återvänder till Edith Södergrans (1892-1923) poesi. En poet som är en föregångare och frontfigur inom svensk modernism med en blygsam produktion bakom sig, främst beroende på den bräckliga hälsan.

Hösten är Edith Södergrans årstid. Då breder förgängligheten ut sig, vi kurar i ett allt mera färgfattigt vemod och påminns på olika sätt om livets utsatthet.

Allt detta finns i texterna på albumet, med Anna Kruses kraftfulla sång och Stina Ekblads sång och sensuella textläsning. Anna Kruse omger sig med de bästa musikerna, som Jeppe Holst på gitarr och Nicholas Kingo på piano.

I musiken märks tydligt de skiftande rötterna från jazz och folkmusik till klassisk musik. Det vilar över hela produktionen en klangfull lekfullhet och en ledig spontanitet.

Och variationen speglar livets skiften och rörelser, det känns så påtagligt – sommaren flyr och hösten nalkas. Både livets smärta och svärta känns när sorgens svarta fåglar samlas i kvällsträdet. 

Den kreativa äktheten är stark, Anna Kruse väver en organisk musikalisk enhet, med orden och musiken.