Cosmic Ear

Dela den här recensionen:

Don Cherry (1936–1995) blev på 1970-talet ett slags pionjär för det som senare kom att kallas världsmusik genom att knyta samman jazz med bland annat afrikansk och indisk musik. Han bodde under en lång tid i Sverige och fortsätter än i dag att inspirera många svenska musiker inom både jazz och annan musik. Den nya, och synnerligen stjärnbeströdda konstellationen Cosmic Ear ägnar hela sitt första album åt musik som inte bara är inspirerad av, utan har en direkt koppling till Don Cherry. 

I gruppen ingår Christer Bothén på donso ngoni (jägarharpa), basklarinett, kontrabasklarinett och piano; Mats Gustafsson på tenorsax, flöjter, klarinett, orgel, elektronik och munspel; Goran Kajfeš på trumpet, synt, elektronik och slagverk; Kansan (tidigare Torbjörn) Zetterberg på bas och donso ngoni samt Juan Romero på congas, berimbau och slagverk. Gästspelar gör dessutom Marianne N’Lemwo på karignan (en form av räfflad metallgurka).

Uppräkningen av alla instrument syftar till att ge en bild av den mångfald som genomsyrar de sex låtarna på skivan, som alla – på olika sätt – erinrar om de suggestiva tonlandskap Cherry inte sällan lät sin musik befinna sig i. Flera av låtarna bär titlar som har en direkt koppling till Cherry, exempelvis Traces of brown rice med hänsyftning till albumet Brown rice från 1975, och Traces of Codona and Mali som skickar mer än en tanke till trion med Cherry, Collin Walcott och Naná Vasconcelos åren 1978–1984.

Allra tydligast blir sambandet i det suggestivt laddade och hypnotiska stycket Love train, som också är skrivet av Don Cherry och fanns med på hans album Eternal now från 1974, där för övrigt även Christer Bothén medverkade. Love train utgör tillsammans med det närmast hymnliknande och skönt pulserande inledningsspåret Father and son höjdpunkterna på ett album som i några spår tyvärr blir lite väl monotont sövande. Även i dessa fungerar dock Mats Gustafssons kraftfullt kvidande och klagande ton i tenorsaxen som befriande stimulans.