Sona Jobarteh

Afrikas första kvinnliga koravirtuos har hon kallats, Sona Jobarteh. Senaste albumet Badinyaa komuu inleds med en riktigt partylåt, Mosolou. Men skivan, i det här fallet en digital utgåva, har stor bredd och emellanåt går det åt det sträva, bluesiga hållet, till exempel spåren Taariko och Nna kangwo, det sistnämnda med munspel av Jock Webb.

Skivan består av delvis eget material, delvis nytolkningar av de traditionella låtarna från Gambia, ofta i en klang av blues och afrosoul. Kännetecknande är en stillsam svängighet.

Sona Jobarteh har en engelsk mamma medan pappan är från Gambia och tillhör en känd griot-familj. Enligt traditionen går musikeryrket i arv från far till son. Hon utgör alltså undantaget, har studerat musik och komposition i London innan hon återvände till hemlandet för att bli koramusiker.

Förutom att vara en virtuos på sitt instrument har Jobarteh en underbart varm och sammetslen stämma. Några fina exempel är det souldränkta spåret Nna mooya där koran, rösten och saxofonspelet av Kirk Whalum samspelar så fint. I Dunoo musa hörs virvlande afrikanska rytmer och sång av gästen Musa Filly Jobarteh, allt inramat på ett skönt laid-back sätt.

Spåret Ballaké är också ljuvligt att lyssna på, en duett och tillika dedikation till koraspelaren Ballaké Sissoko, där är det mer renodlat instrumentet kora som hörs.