Scott Bradlee & Postmodern Jukebox
Nefertiti, Göteborg, onsdag 4 mars 2015.
Det är varmt, så varmt på jazzklubben Nefertiti i Göteborg, och så mycket folk i lokalen att man skulle kunna lyfta på fötterna och hänga kvar i luften, fastkilad mellan två svettiga främlingar. Senast jag kände den här hettan på klubben var när Lilla Namo drog storpublik under fjolårets Stay Out West.
Akter som kräver ståbas brukar i regel dra mindre folk, men amerikanska Scott Bradlee & Postmodern Jukebox är inte en akt vilken som helst. Vad som till en början var ett Youtubefenomen, där bandets namngivare och mest anonyme medlem spelade ragtimeversioner av kända poplåtar till idel lovord, har nu vuxit rejält och befinner sig för närvarande på erövringståg runt om i Europa med sina uppsoulade topplistebitar.
Baseballs och – här på hemmaplan – Black Ingvars är plojband som gör sitt yttersta för att pressa in moderna hits i en genredräkt som inte passar, mest för den komiska effekten. Låtarna är alls inte lika intressanta om man inte känner till förlagorna och vet hur Katy Perrys Hot & cold eller Lady Gagas senaste egentligen går.
Hos denna postmoderna jukebox är numren välkomponerade och förtjusande i sig. Men om sammanslutningen bara haft de inspelade spåren att bygga sin karriär på hade de ändå varit tämligen ointressanta. Det som i slutändan gör gänget till en akt värdig biljettprisets 200 kronor är dess väloljade underhållningsmaskineri på scenen.
Med roliga och Carlton Banks-minnande konferenciern Drue Davis, reklamsnuttar för Tinder och Facebook Messenger i retroradiotappning (”words from our sponsors”), makalösa sångerskor, och en steppdansare i rytmsektionen (!), bjuder Nefertitiscenen den här aftonen på en upplevelse som egentligen är på tok för partajig en vardagkväll.
Höjdpunkterna? Von Smith gör ett inhopp som huvudsångare på en Motown-aktig tolkning av Magics gnällhitt Rude (och gud, som jag önskar att det här var originalet), och gästsångerskan Morgan James visar på Break free (Ariana Grande) upp ett röstregister som höstar in åtskilliga applådåskor. Men i rättvisans namn är faktiskt det allra mesta toppen i kväll.
Tobias Holmgren
