Redaktionsbloggen

Svåretiketterad musik full av överraskningar

Xiu Xiu på Fasching. Bild: Hélène Lundgren
XIU-webb-_V4A3221

Xiu Xiu
Fasching, Stockholm 2 april

Ibland är det stimulerande att segla ut på lite okänt vatten, och det gör jag denna kväll på Fasching.

Jamie Stewart bildade detta experimentella band 2002 och döpte det efter en minst sagt sorglig kinesisk film som influerat deras musik. Deras musik är väldigt svår att sätta etikett på, det bästa är väl som just ”experimentell” … Definitivt ingen lättillgänglig musik, det finns lite av mycket. ibland hör jag lite Nine Inch Nails, Thåström eller amerikanskt 1950-tal för att sedan övergå i nästan konstmusik med atonala lekar där tutor, flöjter, kazoo, ljudeffekter och sax (den man klipper med!) får en central plats.

Mot slutet när jag tror att jag kan det här, så blir jag överraskad igen med ljudsatt poesi.

xiu-webb2Jamie Stewart har en mycket säregen karisma, nästan överladdad med adrenalin och energi men på samma gång sårbar. Hans sång pendlar mellan tonalt vibrato till primalskrik och gitarrspelet är säkert och ibland riktigt punktungt.

Hans två medmusikanter imponerar också, basisten Jordan Geiger med snygga tunga riff och ljudkulisser, och trummisen Thor Harris med tungt och lekfullt spel (även på vibrafon och sopransax).

Det finns mycket i Jamie Stewarts påse, där publiken denna tisdagskväll entusiastiskt köper allt. Det gör jag med och gläds över denna udda musikform och att det finns en publik till den!

text: Magnus Kjellberg
bild: Hélène Lundgren

Annonser