Amanda Ginsburg

Dela den här recensionen:

Amanda Ginsburg skriver och sjunger visor. Hennes röst innehåller en aning jazzrytmik men det är främst i sångens möte med Filip Ekestubbes piano, Ludvig Erikssons kontrabas och Ludwig Gustavssons trummor som musiken blir jazz.
Jag tycker inte att rötterna verkar finnas i amerikansk jazz utan snarare i den omvandlade – eller svenskifierade – sång och musik som blev resultatet när Hasse å Tage skrev svenska texter till såväl amerikanska som svenska melodier och som Monica Zetterlund sjöng i deras revyer och filmer.
På sexspårs-ep:n Vargtimma söker Amanda Ginsburg sig fram mellan visor, folktoner och jazz. Förstaspåret, I de många valens land, inleds med a cappella-sång, som för att illustrera det jag skrev ovan, innan pianot tillkommer. Även de följande spåren En blå dag och Saknar dig ändå är mer av intressanta försök än riktigt lyckade. Men så i det fjärde spåret, Står vid mitt ord, och särskilt i det femte, Havsmelodi, händer det: delarna blir en enhet.
En blå dag har en så folkmusikalisk melodi att man kan tro att det är en visa från Utanmyra-traditionen. Den lite lång- och strävsamma rytmiken passar bra för Amanda Ginsburgs röst. Basen ledsagar hennes sång, en cymbal kraschar till och pianot börjar spela Jan Johansson-toner. Till Havsmelodi tror jag man kan dansa en snabb vals (alternativt samba)? Havet glittrar i både sång och musik. Och mycket smart att infoga lite av Att angöra en brygga – Lars Färnlöfs melodi från filmen med samma titel – som utgångs- och referenspunkt. Här tar pianisten Ekestubbe dessutom fram dragspelet.
I titelspåret Vargtimma, som avslutar, gästar Joel Karlsson på dovt morrande basklarinett.