Skivrecension

Brev från kolonien

Siri Karlsson

The lost colony

Skivbolag: Flora & Fauna
Recenserad av: Timo Kangas
Publicerad: 24 Feb 2015

Sök after den här artisten på...
Spotify iTunes YouTube

Dela den här recensionen:

In i mörkret. In i det svårbestämbara. In i Siri Karlssons musikaliska universum.
Siri Karlsson är inte en person, det är en duo. Ett synnerligen passande namn på en duo som inte gör det förväntade. Musiken på The lost colony lever mitt i ett gränsland mellan andra gränsland. Siri Karlsson annekterar liksom sin egen lilla värld. Eller stora värld, snarare.
Folkmusiken finns där i grunden, med melankoliska, mörka stämningar och i den ständigt återkommande nyckelharpan; den felande länken till vårt förflutna. Siri Karlsson ser dock till att bygga sin värld med personliga byggstenar. Elektroniskt svischande ljud, någon blinkning åt minimalistimen och storslagna, filmiska musiklandskap införlivas i det multimyllrande uttryck som Siri Karlsson gör till sitt på The lost colony.
Det hela känns som en sammanhängande berättelse, ”ett epos” säger skivbolaget, eller om det är duons medlemmar själva. Exakt vad som sker i denna berättelse får jag nog be att få återkomma till, men helt klart är stämningarna i linje med albumtitelns ”förlorade koloni”. Skivomslagets mystiska skepnad i roddbåt bjuder en ledtråd som sätter fantasin i rullning.
Med The lost colony tar Cecilia Österholm (nyckelharpa, tenornyckelharpa, cittra, midi-instrument, sång) och Maria Arnquist (altsaxofon, synt, sång) ett par stora kliv vidare på sin musikaliska upptäcktsresa. Till detta bidrar den färska kärleken till just nyckelharpan, som uppstod sedan Cecilia Österholm rest till Frankrike och träffade en framstående nyckelharpsbyggare.
Skivan är inspelad i Skåne med gäster som Jari Haapalainen (trummor och produktion), Torbjörn Zetterberg (bas) och Simon Svärd (gitarr). Samtliga fyller i med sina penslar där så behövs.
Musiken skiftar hela tiden, marken är osäker, spännande. Rösterna tillåts ofta stå i centrum och bära dessa stycken. Stycken som låter mig ana små, små dunster av Bo Hansson, Midaircondo, The Flaming Lips, Åsa Jinder, Johan Hedin, ECM – allt det men ändå inte. Högt däruppe sitter Siri Karlsson på taket, dinglar med fötterna och njuter av utsikten.
Ja, nu vet jag inget mera.
Kram och kyss och hjärtligt tack sen.