Maria Kalaniemi & Eero Grundström

Den finlandssvenska dragspelsvirtuosen och musikprofessorn Maria Kalaniemi spelar här duo med Eero Grundström på tramporgel. Fem av tio låtar är egna kompositioner, i övrigt mest traditionellt.
Annars ger det generösa cd-häftet sparsamt med information om själva musiken. Däremot görs, via både ord och en serie bilder från skog och mark, en stark koppling
till den Nordkarelska naturen liksom till Kalaniemis barndomshem i Esbo där skivan spelades in.

Och visst går det lätt att som lyssnare bejaka upplevelsen av både djup granskog och blåsig insjö. De två bälginstrumenten kompletterar varandra väl i ett organiskt
ljudlandskap. Snarlika klanger, med tramporgeln som stadig och följsam botten till dragspelets snirkligare stämmor.
På flera låtar får vi dessutom höra Maria Kalaniemis lätt beslöjade sångröst. Känslosam, luftig, med enstaka folkliga ornament. Till exempel i duons version av Liljan,
vars original Liljankukka är komponerat av Toivo Kärki, här med vacker svensk text av den österbottniske poeten Lars Huldén (1926-2016). En stämningsfull tolkning

Musiken känns överlag trygg och bestämd, mycket skickligt framförd men utan överdriven ekvilibristik. Ofta med tydligt finländska inslag av tango, menuett eller
snabbfl ygande mollvals. Eller mer balkanskt stötig rytmik. Ibland ingår också några instick från Mikko Kosonens gitarr och Pekko Kärpis stråkharpa. Helheten blir dynamisk och levande. Aldrig likgiltig. Och som om det bifogade bildkollaget inte var nog för att betona närheten till djur och natur avslutas skivan med fl era minuters inspelning av skogens ljud, inklusive varghund, korp och björn. En kanske inte helt nödvändig beståndsdel – men i sammanhanget fungerar det.
Jag hör ett album fyllt av intensiv inlevelse och självklart samspel. Njuter i stora drag. Och bälgar i mig alltihop igen innan skivan hinner svalna.