Skivrecension

Flifletskt

Gabriel Fliflet

Sevje

Skivbolag: Etnisk Musikklubb
Recenserad av: Bengt Edqvist

Sök after den här artisten på...
Spotify iTunes YouTube

Dela den här recensionen:

Gabriel Fliflet får väl numera räknas till de stora norska och nordiska visartisterna. Inte särskilt omtalad i Sverige, men är född på Åland och bodde även i Skåne några år i barndomen. Vid sex års ålder kom Fliflet till Bergen och där är han kvar, i en boning ytterst vid havet. Han har på 1900-talet experimenterat med folkmusik från både öst och väst, Balkanmusik exempelvis, men då i olika grupper eller duos. 2008 släpptes hans första soloalbum, Rio Aga och 2011 nummer två, Åresång, ett riktigt mästerverk som inte blev sämre för att noter bifogades det fint paketerade albumet.
Några år senare gjorde Fliflet den mer ojämna men ändå lyssningsvärda Valseria och här är alltså soloskiva nummer fyra vars tongångar i viss mån påminner om Åresång. Det är återhållsamma visor det inte är helt enkelt att falla pladask för men de växer. Det går att ana vissa Taubeinfluenser i det faktum att Fliflet sjunger om Ligurien och att inledningsvisan är den berömda A red, red rose, som här är mer trogen originalet än Everts klassiker Min älskling.
I stort sett alla visor är stillsamma och inte lite ödesmättade, men ändå lite glada tack vare ett gäng skickliga musiker med ypperlig känsla för stämningar. Ut sticker Arve Henriksens väsande trumpet som emellanåt låter som ett kohorn. Hamrofon- och xylofonisten Ole Hamre hjälper till att göra skivan till en betydligt vintrigare produktion än Taubes sommarvisor och själv spelar Gabriel Fliflet vanligtvis dragspel men trevligt nog även tramporgel på denna utomordentligt fina omisskännliga Flifletproduktion.