Yakumbé

Dela den här recensionen:

Yakumbé är något av ett unikum i Sverige. 1993 bildades denna slagverksensemble med bas i Stockholmsförorten Rinkeby, och den har genom åren spelat i oräkneliga demonstrationståg, på festivaler och fester. Var helst det behövts peppande rytmer har Yakumbé funnits med, oavsett årstid och väder.
De har inte hållit sig till enbart traditionella sambarytmer, utan grundaren Juan Romero har även skrivit nya rytmer, och på senare år har han dessutom hörts i helt andra sammanhang, som exempelvis med OK Star Orchestra och Sara Parkman. Även Yakumbé har emellanåt samarbetat med andra artister.
Så sent som 2015 släpptes bandets första platta, och på detta andra album visar de att till och med svensk folkmusik får plats i deras mix på ett självklart sätt. Här görs väldigt fina tolkningar av tre traditionella folkvisor, med pulserande virveltrummor och bultande basgångar på bastrummorna surdo i botten. Samtidigt är sången omisskännlig, och när stämsången kommer in i refrängen i Hälleberget (även känd under titeln Bläck) blir det riktigt mäktigt.
En emigrantvisa inleds med att en enda röst sjunger hela sången innan slagverken kommer in, och vävs snyggt och sömlöst ihop med en helt annan låt. När den svenska visan återkommer är det med mycket fin flerstämmig, ordlös sång.
Hela plattan inleds med en nyskriven halling där Anna Möller och nämnda Sara Parkman bidrar med både fioler och röster. Det är skivans enda spår där något annat instrument än slagverk används, och det saknas verkligen inte alls i övriga låtar. De tolv medlemmarna är kopiöst svängiga, och använder en stor bredd av olika sorters trummor, klockor, rassel och andra instrument.
Bland skivans femton nummer finns förstås instrumentala låtar också, där den sex minuter långa Närhi står ut mest med sitt myller av trummor och shakers. Ett helt gäng spår klockar in på omkring halvminuten, och är närmast presentationer av rytmer.