Sarah-Jane Summers

Dela den här recensionen:

En hel del musikutgivning är baserad på spännande forskning, som till exempel musik efter en särskild traditionsbärare. Men den skotskbördiga och i Oslo levande Sarah-Jane Summers tar avstamp i lite mer abstrakta forskningsidéer än så.

Med två nya projekt närmar hon sig de många olika uttrycksformer som stråkinstrument är kapabla till (på Kalopsia) och kombinerar skotska och nordiska toner baserade på gäliska ord med ursprung i nordiska språk (på Owerset). Hon tar oss med till jazziga och traditionella klangvärldar, en sfär där både medryckande sväng och meditationsnära lugn får exakt den plats de behöver.

På Kalopsia ligger fokus framför allt på fiolens klangspektrum. En väldigt abstrakt musik där hon ensam experimenterar och improviserar sig genom alla möjliga och omöjliga ljud som går att framkalla ur både fiol och hardingfela. Väntar man sig melodier ter sig denna skiva nog svår att lyssna till. Men varje fiolnörd kan hitta glädje i detta abstrakta projekt.

Owerset är tvärtom mycket melodiös och lättsammare att lyssna på. Många arrangemang börjar med ett slags improvisation som ofta går över i medryckande dansmelodier vilka smidigt slingrar sig kring både skotskt och nordiskt klangmaterial.

Men musikaliskt är vi inte bara på skotska eller nordiska breddgrader. Titeln Flit påminner med sitt elgitarrintro om nordafrikanska tuaregband som Tinariwen. Och trumpeten har sin beskärda del i att Flitakaleerie närmast förmedlar känslan av Balkandans.

För de nya kompositionerna på Owerset har hon satt ihop en lyckad kombination av strålande musiker som alla på ett eller annat sätt har sina fötter i både Storbritannien och Norden. Förutom komponisten själv är det Bridget Marsden (fiol), Hayden Powell (trumpet), Leif Ottosson (dragspel), Juhani Silvola (gitarrer) och Morten Kvam (kontra­bas) som är med på båten. Alla musiker har åtskilliga gånger tidigare bevisat otrolig spelförmåga. Att här få lyssna på deras vackra och fängslande samspel är inget annat än örongodis.