Afro Celt Sound System

Dela den här recensionen:

I början av 1990-talet jobbade Simon Emmerson i Västafrika med att producera en skiva för Baaba Maal. Där tyckte han sig upptäcka vissa likheter mellan västafrikansk och irländsk musik (som kora/harpa, talking drum/bodhran). Detta lade grunden för vad som några år senare blev Afro Celt Sound System, som då även hade inkorporerat indiska slagverk och programmerade, västerländska dansrytmer i mixen.
Drygt tjugo år senare släpper gruppen sitt åttonde album, Flight, vilket tydligt visar att konceptet inte blott var en dagslända. Flight bjuder i mycket på vad man kan förvänta sig av ACSS, och vad som har gjort deras namn – vilda rytmer, virvlande säckpipor och fioler, sprudlande kora-drillar och en blandning av afrikanska och engelska röster.
Men här finns också en nyväckt nyfikenhet som visar sig på några spår, med mycket lyckat resultat: skivan inleds med en skotsk lament, Marbhrann Do Shir Eachann Mac’illEathainn, som låter som ett mellanting mellan en irländsk sean-nós och en magisk besvärjelse. Man inkorporerar latin-tongångar på Sanctus, från den kongolesiska latinska mässan Missa Luba, med snärtigt brass och den ypperliga afrikanska Amani-kören. Och Fissiri Wali polka för onekligen tankarna till Baaba Maal själv, på ett sätt ACSS aldrig har uppvisat tidigare.
Dessa tre spår slår det mesta på Flight. Till och med den centralt placerade immigrations-sviten i fyra delar, som har givit skivan dess namn. Även om den stillsamma sista delen, Night crossing part 1 nog är skivans ljuvaste spår.