Skivrecension

Harpojazz

Anna Jalkéus Group

Estrogenia

Skivbolag: Egen utgivning
Recenserad av: Bengt Eriksson
Publicerad: 12 Mar 2019

Sök after den här artisten på...
Spotify iTunes YouTube

Dela den här recensionen:

Anna Jalkéus sjunger och spelar jazz på harpa. Är väl bara Alice Coltrane som gjort det förut, trodde jag. Men så är det inte. Jag googlar och ser att det faktiskt finns en liten jazztradition med harpister, som Jalkéus ansluter till. Sen ett antal år bor hon i Texas, USA, där hon bland annat leder sin egen jazzgrupp.
Klassiskt, folkmusikaliskt, new age (eller låt säga pastoralt) och jazz samsas i harpan. Stilla och sprött men ibland så smårytmiskt också att jag tänker på afrikanska instrument som kora och mbira. I Skogsråets dans, mitt favoritspår, skapas en spröd stämning av det nära samsjungspelet mellan Jalkéus harpa och röst, som övriga instrument – bas, trummor, melodika, piano – fångar upp och spelar i samklang med. Lika fint som vackert.
Men i andra spår hinner harpoklangerna knappt höras förrän intimiteten körs över av burdusa saxofoner, ylande elgitarr och slamriga trummor. Och det blir jazz som jazz kan spelas av alla jazzmusiker. Jalkéus sjunger också som en ”vanlig” jazzsångerska. Inte alls dåligt – främst The other way är en riktigt bra, egen sång – men inte heller så personligt som det kunde ha blivit.
Förstår att hon ville visa så mycket som möjligt av sig själv på debutalbumet. Men till nästa album då, kunde man få önska en renodling av harpa och sång?