Räfven

Dela den här recensionen:

Det som en gång började som en gatuorkester har för länge sedan blivit ett etablerat och intensivt turnerande band, och nu fyller göteborgarna Räfven hela femton år, vilket givetvis firas med en ny skiva. Gruppens stil och sound spretade från början åt alla möjliga håll men har efterhand renodlats allt mer, och på 15 domineras låtarna av blås, särskilt i form av David Fraenckels trombon och Martin Nurmis saxofon. Den rumänska La mine ploua cu bani, skivans enda låt som inte är skriven av gruppens medlemmar, gästas av sångerskan Maria Stellas och kunde mycket väl ha spelats av en stor blåsorkester som Östblocket.

Den galet snabba Karamell med pumpande blås och smattrande trummor följs av den ljuvligt vackra Vals till döden, där gitarr och fiol får mer plats i centrum. Oavsett tempo är melodierna riktigt snygga, låtarna oerhört svängiga, och vid en närmare lyssning hörs en hel del intressanta detaljer i de många kompstämmorna. Som avslutning kommer den rockiga Oi! med tung elgitarr och distad rabblande sång. Räfven blir helt klart bara bättre med åldern.