Redaktionsbloggen

Yazz Ahmed spelade med band på Fasching igår torsdag. Bild: Rasmus Klockljung.

Säregna musikaliska mixar med Yazz Ahmed

19 okt 2018

Yazz Ahmed
Fasching, Stockholm Jazz Festival 18 oktober 2018

Bahrain är inte ett land som vanligtvis förknippas med jazz, men kanske förändrar trumpetaren Yazz Ahmed den uppfattningen. Det är nämligen därifrån som delar av hennes släkt kommer (hon är även brittiska), hon tillbringade en del av sin uppväxt där och flera av hennes kompositioner är inspirerade av bahrainsk traditionell musik.

Ahmed släppte i fjol sin hyllade skiva La Saboteuse, och kvällens spelning på Stockholm Jazz är den första i Stockholm för hennes kvartett, som för kvällen utökats med gitarristen Samuel Hällkvist.

Yazz Ahmed spelar på ett specialkonstruerat flygelhorn som har en fjärde ventil för att möjliggöra de mikrotoner som finns i det arabiska skalsystemet maqam, så det är intressant att bandets sättning förutom gitarr även innehåller vibrafon och elbas – instrument som har fasta tonhöjder. Dessutom använder hon live-elektronik, både för att manipulera sitt trumpetljud med delay och andra effekter och för att bearbeta förinspelat material. Ibland används det så att trumpeten spelar stämmor med sig själv, andra gånger vrider Ahmed fram surrande och svischande ljud ur apparaterna.

Bandet spelar hela tiden efter noter, vilket måhända minskar publikkontakten en aning, men det kanske beror på att musiken ofta är komplex. I exempelvis Organ eternal är både kompet och melodin fulla av exakt placerade synkoper. Den går i femton fjärdedelar (!), en annan låt i tiotakt, och ytterligare en växlar regelbundet mellan flera olika taktarter. Som inledning till ett stycke används ljud som Ahmed spelat in i en katedral, bearbetat och satt samman till musik.

Hon har sedan albumet även gett ut en remix-ep, och tar här det udda greppet att inleda konsertens andra set med en av låtarna som spelats redan i det första, men nu i remixversionen. Varför är oklart, men visst, det är ju en bra låt även i den tappningen.

Musiken är ofta rätt säregen, vilket beror inte bara på taktarterna och den i sammanhanget ovanliga inspirationskällan, utan även gruppsoundet, där särskilt Ralph Wylds vibrafon får stor plats. I mötet med elektroniken uppstår en ovanlig kombination, och även Hällkvists gitarreffekter smälter ibland nästan ihop med dem. Dave Manningtons elbas pulserar ofta i korta toner eller går upp i melodiska solon högt upp i registret, och trummisen Martin France står för allt från känsligt vispande till grooves som närmast låter elektroniska.

Yazz Ahmed är alltså en mångsidig musiker, vilket även har resulterat i att hon har spelat med bland andra Radiohead, och som fint extranummer bjuder hon på en cover av deras Bloom.

I kväll, 19 oktober, spelar Yazz Ahmed på Nefertiti i Göteborg.

Rasmus Klockljung


Fler recensioner

Annonser