Redaktionsbloggen

Rigmor Gustafsson surfar på känslovågor

24 Mar 2019

Rigmor Gustafsson på Fasching. Bild: Anders Pihl
rigmor05

Rigmor Gustafsson
Fasching, Stockholm 21 mars

Rigmor Gustafsson är äntligen tillbaka. En av våra finaste jazzsångerskor har inlett 2019 med den nyss utgivna cd:n Come home, hennes första skiva på fem år. Det var inte utan förväntningar många i publiken hälsade henne välkommen tillbaka med en varm applåd när hon klev upp på Faschings scen.

Under första låten slöt hon ögonen och prövade rösten i olika tonlägen, som om hon ville sjunga upp sig. Sedan lyfte sången som i ett vindkast och for iväg som en flygfärdig fågel. Till en början blev det förstås många låtar från den nya utmärkta skivan, som innehåller mest nyskrivet material av henne själv. Det var en upplevelse att även live föras med genom Gustafssons kompositioner med sina ständiga klangbrytningar som fördjupar sångmelodierna.

rigmor02Bandet hon hade med sig på scenen är hennes väl hoptrimmade trio hon sjungit med länge. Jonas Östlund, piano, Martin Höper, bas, och Chris Montgomery, trummor, fogar samman musiken till ett helgjutet stycke, ständigt lyhört lyssnande till varandra. Ett lyckat ensemblespel måste bestå till 90 procent av förmågan att lyssna, tänker jag när jag hör dem.

De här musikerna kastar sig inte ut i rebelliska självhävdelser. Deras solon växer organiskt ur musiken. Östlund ger oss också ett par långa njutbara introduktioner som svävar över jazz och klassiskt i sitt uttryck. Höper bjuder på några makalöst melodiösa solon där han bygger nya låtar i låten utan att bryta sig ur de överenskomna ramarna.

rigmor04Efter paus hade inte bara Höper tagit av sig kavajen. Hela bandet spelade en aning ledigare. Möjligen inbillning, men Gustafsson såg också friare ut när hon framförde låtar ur sin äldre repertoar. Kanske fanns en anspänning i hur det nya lite personligare materialet skulle tas emot live. De flesta av dessa nya låtar gick ändå succéartat bra. Undantaget var I think of you, då framförandet kämpade i motvind, ansträngt och tungfotat. Det var en stor skillnad mot hur hon sedan gjorde Over the rainbow, med klockren sång och ett fjäderlätt uttryck.

Det var underbart att återigen höra Rigmor Gustafsson live. Sin storhet i solopassagerna har hon definitivt kvar. På scen är hon mindre de inövade frasernas sångerska än den fria inspirationens. När hon ställer sig på en känslovåg i musiken och surfar iväg, då är hon som bäst.

Extranumret blev den mäktiga Come home, titellåten från det nya albumet. Den kändes som den där tryffelbiten efter kaffet man inte behöver, men absolut inte tackar nej till.

text & bild: Anders Pihl

Annonser