Redaktionsbloggen

På musikaliska äventyr i Cesena

15 Maj 2019

I Cesenatico hamnen Locanda Da Vinci IMG_5509-webb

Liras recensent Bengt Edqvist gav sig iväg för en musikvecka i Italien, i favoriten Fabrizio De Andrés fotspår  …. Här är hans resedagbok:

Efter en konsert i den lilla italienska hamnstaden Cesenatico med storbandet 3MontiBand från Montiano i Emilien-Romagna kommer en av orkestermedlemmarna fram till mig och pekar på sitt hjärta och ler och säger ”La musica”, eftersom han inte talar engelska och troligtvis vet att italienska inte är ett språk jag behärskar. Men mer behöver han inte säga, och detta märks hela tiden under konserter med orkestern. De har hjärtat på rätta stället. Och det klappar ofta för Fabrizio De André.

Fabrizio De André

I år är det tjugo år sedan denne gigant inom italiensk singersongwriter-tradition avled. Eller cantatore som det heter där. Vispoet är kanske ett ännu bättre namn eftersom De André i första hand anses vara poet. Men han var också en mycket god vissångare, en bra musiker och i några fall skrev han melodierna själv. Många av hans sånger handlar om de utstötta i samhället, prostituerade, narkomaner och romer. Hans fans hittas därför ofta bland dessa men ändå i första hand bland akademiker som troligen ser ett stort nöje i att analysera hans texter. Och jag förstår dem, de är små mästerverk, några smått obegripliga men många har intressanta historier att berätta, om människoöden i framförallt hans hemstad Genua.

Minnet av De Andrés dödsår firas på många håll i Italien, i radio och tv och av många artister som tolkar hans visor. Dit hör bland annat ett storband från Emilien-Romagna, 3MontiBand med bas i den lilla byn Montiano strax utanför staden Cesena. Området ligger en bit ifrån De Andrés hemstad Genua men var viktigt för hans musik, vilket också ofta påpekas när man talar med hans beundrare. I närheten av Montiano ligger två andra små byar, Longiano och Roncofreddo, vilka är viktiga för De André och hans musik.

De André i Romagna

Inför vad som kom att bli Fabrizio De Andrés sista studioalbum, mästerliga Anime Salme, reste han till Romagna för att öva in sångerna. Det vill säga, det är inte helt klarlagt var han gjorde vad, men han var där en längre period. Platser han vistades i var bland annat barer, hotellet han bodde i samt en liten numera nerlagd kyrka där han repade. I Longiano finns en teater berömd för sin akustik och där har i stort sett de flesta italienska artister uppträtt och repat, dock inte Fabrizio som alltså höll till i kyrkan.

Fabrizio De André avled 11 januari 1999 i lungcancer. Han rökte jämt. Det sägs att hotellet han bodde på i Roncofreddo fick måla om rummet efter att han bott där. Det finns många små berättelser om Fabrizio De Andrés liv, en är att han blev erbjuden att sjunga före Bob Dylan, vars sånger han har tolkat på skiva, på San Siro-stadion, men tackade nej för att han tyckte det var en för stor arena och han skulle vara för nervös innan och skulle då behövt väldigt mycket whisky. Han har dock berättat att han efteråt ångrat sig.

3MB repar IMG_5385-webbTisdag 23 april Repetition

Om 3MontiBand finns mycket att säga, de är ett storband men bakom dem döljer en värld av aktiviteter för att hålla bandet igång. De hör hemma i Montiano där flera medlemmar bor, arbetar och har sin replokal. Byn är en kommun och har cirka 1700 invånare. I princip alla i byn jobbar med bandet på olika sätt, antingen spelar, kör deras buss, fixar maten eller följer med på bandets resor likt ett gäng Juventusbeundrare. Dirigentjobbet har emellanåt gått i arv och nuvarande tjänst innehas av Alessandro Fattori, även trumpetare och en man som är en mästare i att entusiasmera sitt band. Tidigare dirigent var far till kommunens nuvarande borgmästare och restaurangägare Vincenzo Lucchi och hade i sin tur ärvt dirigentskapet av sin far. Snart är det borgmästarval igen och då kandiderar bandets flöjtist Augusta Faedi vilket kanske säger en del om hur insyltat i bandet byn är och vice versa.

När jag besöker Cesena inför Fabrizio De André-firandet får jag även bevista deras sista repetition inför konserten. Den är kort och koncis, bandet spelar några valda problematiska delar från några låtar och dirigenten visar inte de minsta tendenser till att klaga utan talar bara om hur passagerna ska spelas och sjungas. Tror jag, får erkänna att min italienska är väldigt bristfällig. Men när det gäller Fattori finns nog ingen som inte blir entusiastisk av hans härliga kroppsspråk vid dirigerandet.

NÑstan alla i Cesenatico IMG_5541-webbOnsdag 24 april Konsert i hamnen

Dagen efter repetitionen är det konsert i Cesenatico som är Cesenas hamn en bit öster om själva staden. Det är en hamnfest där 3MontiBand står för musiken. Men först äts det fisk i ett tält. Folk från Emilien-Romagna är matfixerade och äter mycket vilket innebär att det blir fyra rätter, alla innehållande fisk från havet utanför, vilket innebär strax norr om Rimini. Det är en lite regnig och kylslagen kväll, scenen ligger precis vid hamnkanalen, vilken ritats av självaste Leonardo Da Vinci.

Programmet denna afton är blandat, Fabrizio De Andrés sånger, musik av Romagnas egen musikaliske hjälte Secondo Casadei och avslutningsvis några låtar av ABBA. När jag frågar bandets saxofonist Gabriele Savoia om vad det finns för folkmusik i Romagna säger han direkt Casadei som var violinist, kompositör, arrangör och orkesterledare och vars stora hit är från 1954 och heter Romagna mia. I princip Romagnabornas nationalsång och nån annan folkmusik ser jag inte skymten av även om den naturligtvis har funnits där.

Som vanligt när det gäller 3MontiBand spelar det egentligen inte så stor roll vad de spelar, bäst är alltid deras tolkningar av De André, men deras versioner av Casadeis sånger är riktigt vackra och ärligt talat är det inte heller något fel på ABBA-tolkningarna heller. Bandets sättning är inte så mycket att orda om, ganska vanlig storbandssättning även om träblåset kanske är större än normalt och bleckblåset mindre. En dragspelare och lite latinsk percussion medverkar också till att förutom repertoaren ge bandet dess personliga sound.

Helgdag pÜ torget IMG_5641-webbTorsdag 25 april Stadsfest

Denna dag firar italienarna krigsslutet för 74 år sedan och det är helgdag. Minnet högtidlighålls bland annat med konsert på Piazza del Popolo, stadens stora och bananformade torg strax nedanför borgen Rocca Malatestiana. Jag har inte så mycket förhandsinformation men det står en flygel och ett trumset på scenen och in träder musikerna med saxofonisten Marco Lazzarini i spetsen vilket ju ger ett jazzigt intryck. Det är det också men Lazzarini är väldigt virtuos i sitt spel och repertoaren visar sig minst sagt blandad, inledningsvis får vi höra humlans flykt. Flera gästsolister och sångare dyker upp, bland annat Lele Saracen på sång och gitarr i ett potpurri av Morriconelåtar där han även spelar munspel och mungiga. Nästan samtidigt.

Konserten är en smula kitschig men kul. Gästar gör även sångaren Mirko Casadei som naturligtvis är släkt med tidigare nämnda Secondo Casadei. Samma kväll spelar som av en händelse Fabrizios eget kompband PFM i Cesena, bandet är världsberömt bland vänner av progressiv rock men tyvärr var ju biljetterna slut till den konserten.

Fredag 26 april Seminarium

På fredagen gästas denna musikvecka av Fabrizio De André-experten Walter Pistarini som håller föredrag, visar bilder och berättar om några väl valda sånger av De André. Föredraget hålls i Biblioteca Malatestiana som är världens första offentliga bibliotek. Detta är naturligtvis ombyggt genom de knappt 600 år det funnits men delar av originalbiblioteket finns kvar och visas för allmänheten under stor försiktighet. Salen är magiskt vacker men seminariet hålls i en nyare del. Pistarini berättar bland annat om en av de viktigaste sångerna för Fabrizios De Andrés karriär, exempelvis La canzone di Marinella som är en visa till vilken De André fick idén genom en tidningsnotis om en kvinna som hittats drunknad i floden. Visan tolkades av De André själv 1964 men tre år senare framförde sångerskan Mina visan i TV och den blev då så populär att kompositören själv fick större uppmärksamhet och valde att avsluta sina juridiska studier för att satsa på musikkarriären och det var ju ett lyckat byte.

Pistarini spelar också några lite mer okända visor av De André, samt berättar om dessa. Till några är det oklart vem kompositören egentligen är, troligtvis handlar det om folkliga sånger De André hittat och gjort sina versioner av. Ungefär som Evert Taube och Som stjärnor små, en högst folklig visa från Bohuslän som nationalpoeten kallade sin. I detta seminarium får även undertecknad några frågor kring mitt intresse för den italienske singersongwritern samt min syn på varför De André är så pass okänd i övriga delar av världen.

LÑktarna pÜ Bonci IMG_5855-webbLördag 27 april Konsert på Teatro Alessandro Bonci

Det går inte att sticka under stol med att denna kväll ägs av Alessandro. Jag har sett bilder i min telefon på stadsteatern i Cesena men när jag kliver in i konsertlokalen visar det sig att nästan alla läktarplatser är små bås med plats för tre stolsittande personer och två barpallplatser. Det är en chockartat vacker lokal som går i grönt och guld, med diverse fina takmålningar som pricken över i-et. Där finns också många spännande skulpturer i guld, på balkongerna. Under konsertens gång är lyckligtvis ljuset släckt förutom mot scenen, det hade annars varit svårt att släppa blicken på detta under av skönhet bland teatrar. Fem balkongvåningar hög är lokalen.

SÜng och gitarr i Amico Fragile IMG_5861-webbAmico Fragile – Vent’anni con Faber är titeln på konserten – Ömtålig vän – tjugo år med Faber och det kräver viss förklaring. Amico Fragile är en visa av De André och syftar på kollegan och vännen Luigi Tenco som efter att ha tävlat i San Remo-festivalen och kommit sist blev så besviken att han gick till hotellet, skrev ett avskedsbrev och sedan sköt sig. Faber är De Andrés smeknamn i Italien och ett lite ordvitsigt namn, förkortning av Fabrizio men det är som bekant också ett pennfabrikat, med vilket han sägs ha skrivit sina sånger. Konserten inleds också med titelvisan, väldigt udda tolkning för ett storband då den framförs på gitarr och sång. Följs av ytterligare två lite långsammare visor men med hela bandet och det märks att även de är lite tagna av stundens och lokalens högtidlighet, att uppträda inför ett fullsatt Alessandro Bonci är lite speciellt, berättar flera bandmedlemmar under denna vecka.

Efter en lite försiktig inledning spelar bandet Bocca di Rosa, en av flera av De Andrés mest kända sånger vars tema är prostitution, en rytmisk visa skriven i tarantellatakt. Lite bör kanske nämnas kring visornas melodier och arrangemang. Faber var en musikalisk pedant. Bytte kompositör mellan varje skiva och hade stora krav på sina samarbetspartners. Musikaliskt hittas ofta rötter i folkmusiken, inte bara den italienska utan gärna från alla länderna kring Medelhavet. Sista skivan Anime Salve är klart världsmusikalisk. Låt tre för kvällen La Canzone dell’amore perduto har en melodi skriven av Telemann.

Själv är jag mest förtjust i de lite mer taktfasta sångerna och även den bluesiga Quello que no ho framförs väldigt snyggt denna kväll, med sång av pianisten i bandet, Alberto Fattori. Sången handlar om förtryckta ursprungsbefolkningar och deras förtryckare och vad dessa har och inte har. Geografiskt passande visor att framföra i detta område är förutom de på Anime Salve-skivan även sånger från Rimini, skivan med samma namn som badorten några mil åt sydost. Bandet framför titelsången och så Volta La Carta, en underbar, taktfast och rytmisk sång i folklig stil som delvis bygger en italiensk barnvisa. Texten sägs vara väldigt svårtolkad. Ett folkmusikaliskt mästerverk som italienska artister ofta är väldigt bra på att framföra trots att den förmodligen inte är helt enkel, delvis på grund av att den är snabb.

Till andra avdelningen av kvällens konsert har 3MontiBand sparat sina bästa tolkningar av Fabrizio De Andrés verk. Några tillhör de inte allra mest kända men 3MontiBands gör versioner som nästan överträffar originalen, dit hör Le acciughe fanno il pallone som handlar om en fattig ansjovisfiskare som återvänder till land för att sälja fisken, men klagar över människor som ignorerar det hårda arbetet som gjorts för att fånga den. Mycket fin är också avslutande Princesa från Anime Salve, en sång som handlar om transsexualitet och är inspirerad av en självbiografi av brasilianska Fernanda Farias de Albuquerque, född Fernandinho Farias de Albuquerque, även känd under artistnamnet Princesa.

Trumpet nÑrbild IMG_5460-webbAngående sångarna i detta band är det några stycken, män och kvinnor. Alessia Pantanella, Valentina Orioli, Renato Bartolini och Alberto Fattori har röster långt ifrån Fabrizio De Andrés egna mjuka och låga stämma men de har känslan för musiken och sjunger bra och det räcker långt. Till 3MontiBands personliga tolkningar bidrar också några kortare solon, emellanåt på oväntade instrument, men även på samma instrument som i originalen. Dit hör dirigerande Fattoris trumpetspel i vackra Inverno, om vinter på kyrkogården. Anime Salve sjungs med komp av dragspelaren Luca Casadei och får här en närmast sakral prägel med orgelklanger på dragspelet. Marco Lazzarini som på torsdagen spelade saxofon på torget är med i bandet denna kväll och gör ett solo som sticker ut på grund av Lazzarinis virtuositet och lite aggressiva spelstil.

Som extranummer denna högtidliga afton framför 3MontiBand superhiten, i den man kan tala om en sådan i denna genre, Il Pescatore. Det betyder fiskaren och handlar om en man som är på flykt, anklagad för mord, och som kommer fram till en fiskare och ber om att få bröd och lite vin vilket han får. Mannen flyr vidare och strax dyker där upp några gendarmer och frågar den gamle mannen om denne sett den flyende. Tolkningar säger att fiskaren är Jesus, men det råder delade meningar om det hela. Lättrallad är låten hur som helst, precis som många av Fabrizio De Andrés sånger och en treackordslåt, lite ovanligt i storbandsrepertoar och en härligt svängig avslutning på kvällen och min vecka i Romagna. En konsertupplevelse värd en längre resa.

Text & bilder: Bengt Edqvist

Annonser