Oron är stor just nu bland lärare och elever på Kungliga Musikhögskolan i Stockholm, efter att dess styrelse tagit ett mycket omstritt beslut att genomföra en radikal omorganisation av skolans verksamhet.
Dagens sex institutioner, däribland Folkmusik och Jazz, kommer troligen att utmynna i två eller tre nya institutioner med gemensam forskningsavdelning och tydligare samordning.
Bland annat Studentkåren och Institutionen för Folkmusik är starkt kritiska till beslutet, som de menar bygger på en undermålig rapport som inte alls tagit upp den nuvarande strukturens bakgrund och funktion och inte heller utrett på vilket sätt den skulle kunna utvecklas snarare än rivas upp.
En av många som reagerat mycket starkt är Mikael Marin, känd från gruppen Väsen men också lärare på skolan, som säger så här när vi kontaktar honom:
– Om farhågorna besannas kommer en av institutionerna bli ”klassisk” och den andra vara en blandning av allt det andra. Det är uppenbart att folkmusiken kommer att ytterligare marginaliseras i den nya organisationen.
– För mig har vår autonomi, vår ständiga utveckling av det pedagogiska innehållet, vår spetskunskap samt vår förmåga att fatta snabba beslut varit det som gjort oss till det vi är i dag.
– Styrelsen och rektor körde i detta fallet över större delen av lärarkåren, studentkåren och utbildning och forskningsnämnden när det gällde omorganiseringen. Det i sig är mycket skrämmande, tycker jag, och ger inga bra odds för att omorganiseringen skall bli en lyckad historia.
Rektor på skolan är Cecilia Rydinger Alin, och har förstås en något annorlunda bild av processen.
Varför görs egentligen denna omorganisation? Handlar det om ekonomiska, organisatoriska eller resultatmässiga brister i den nuvarande organisationen?
– Ett av de så kallade effektmålen som högskolestyrelsen vill uppnå med organisationsförändringen är lägre institutionsgemensamma administrationskostnader, för att frigöra medel för utbildning och forskning. Dessutom arbetar Studentkåren för att KMH:s utbildningsutbud ska sträva mot mer likvärdiga upplägg. KMH:s personalorganisationer har dessutom efterlyst mer rättvisa och transparenta arbetsvillkor för KMH:s lärare, och tryggare arbetsvillkor generellt över hela högskolan.
KMH har just flyttat in i nya lokaler, ett helt nytt campus, och Cecilia Rydinger Alin menar att också detta varit en anledning att förnya den akademiska strukturen.
Protesterna har varit intensiva, närmast chockartade – är oron obefogad?
– Det är inget ovanligt att man inte är fullt enig om, eller på vilket sätt, man ska ändra i organisationer. Det ligger i sakens natur. Nyordning skapar oro innan man vet hur det blir, men KMH har högt i tak och låter alla röster höras. Vi har haft en väldigt transparent process som hela tiden har uppdaterats på vår interna webbsida, för att så långt som möjligt besvara frågor och funderingar.
De som protesterar är bland annat veteraner på KMH med lång praktisk erfarenhet av högskolevärlden – som nu ser resultatet av flera decenniers arbete falla offer för vad de ser som en skrivbordskonstruktion med bristande underlag? Hur bemöter du det?
– Processen har som sagt varit helt transparent och alla röster har fått komma till tals. Och självfallet kan inte en hel högskolas samlade personal och studenter ha samma åsikt i frågan.
– KMH har en mycket lång och stark tradition. Vi är världens näst äldsta musikhögskola och jag är övertygad om att vi kommer att leva många, många år till, med alla de olika konstnärliga och pedagogiska uttryck som ges plats i våra utbildningar och i vår forskning. Vi har just flyttat in i fantastiskt nytt campus. På KMH har vi en gemensam, mycket stark tro på musikens kraft. KMH är Sveriges enda fristående musikhögskola, som har hög ambition i visionen att bli ett framstående internationellt centrum för utbildning av musiker och musiklärare av högsta kvalitet. Vi arbetar alla tillsammans för denna vision.
Ändå, många känner sig överkörda här – och även er egen rapport talar om en utbredd misstroendekultur på skolan. Det låter inte som optimala förutsättningar för att en ovanifrån påtvingad omstruktureringsprocess ska bli lyckosam?
– När det sker förändringar finns det alltid ett visst mått av oro i luften och olika grupper bär känslan av att känna sig överkörda eller icke hörda. Men det finns också en stor andel bland både studenter och i lärarkåren, som länge efterlyst öppnare och mer likvärdiga utbildningsvägar inom KMH.
– Detta, i kombination med den efterlysning av rättvisare och tryggare arbetsvillkor som kommer från personalorganisationerna, bidrar till att jag upplever att högskolestyrelsen har varit lyhörd för vad hela KMH i dag bäst behöver, för att möta morgondagens krav.
Och vad säger du till dem som nu befarar att folkmusiken riskerar att marginaliseras i den nya organisationen?
– Jag är övertygad om att folkmusiken, liksom alla övriga konstnärliga och pedagogiska uttryck på KMH, fortsatt kommer att stå sig stark, och ges stort utrymme att utvecklas.
Patrik Lindgren, Lira
