Redaktionsbloggen

Möten mellan Norden och Mellanöstern

Trio Samara med gäster på Stallet. Bild: Rasmus Klockljung
45782381_10157839867394692_5214427366377390080_n

Trio Samara med gäster
Stallet, Stockholm 9 november 2018

Göteborgska Trio Samara firar tio år som grupp i år, och har till denna turné bjudit in inte mindre än tre gästartister. Själva trions medlemmar har rutin så det räcker och blir över från många sammanhang – Sten Källman och Stefan Bergman har tillsammans och var för sig spelat musik från många länder i otaliga band, som svensk och norsk folkmusik i Bäsk, Filarfolket och Den Fule, haitisk i Simbi och sydafrikansk i Jive Connection, och Ahmad Al-Khatib är en synnerligen etablerad oudvirtuos.

Här får de sällskap av dragspelaren Larisa Ljungkrona och Youssef Hbeisch, palestinsk-fransk slagverkare som bland annat samarbetar med oudspelande bröderna Le Trio Joubran, och som faktiskt medverkade redan på Trio Samaras debutalbum från 2010. Trion brukar kombinera musik från olika länder i Mellanöstern med nordisk folkmusik, och redan konsertens inledande polska visar detta, där ouden börjar med melodin innan Sten Källmans sopransax närmast svävar i ett solo. Detta följs genast av en svit där en norsk och en irakisk vals möts.

Därefter gör kvällens tredje gäst entré i form av sångerskan Sanaa Moussa, till stort jubel från de många palestinska åhörarna. I den improvisation hon inleder sin första sång Ayuniha med visar hon genast att hon är lika bländande skicklig som de övriga på scenen, och senare i låten faller Ljungkrona in i några verser på arabiska. Något som Moussa återgäldar senare under konserten.

Repertoaren hämtas till stor del från Palestina, Syrien och Irak, och i sånger som handlar om sorgen över att tvingas fly och senare glädjen i att kunna återvända märks en påtaglig känslosam laddning. Ett av kvällens vackraste nummer är komponerat av av Ahmad Al-Khatib för just Sanaa Moussa, men i andra låtar har ensemblen inget emot att öka tempot, och när en norsk halling drar igång klappar publiken med nästan från första takten.

Kvällens kanske mest oväntade stycke är en gammal finsk runosång som Larisa Ljungkrona sjunger med ljus och lågmäld men ändå återhållet kraftfull röst som sakta stegras i intensitet, och när saxofonsolot tar vid trycks kraften upp ännu några snäpp för att plötsligt åter avta. Den sista, avskalade versen sjungs även av Moussa, på finska.

Det blir såklart mycket fokus på Moussa, och främst Källman och Al-Khatib som solister, men dragspelet får också utrymme både för solon och i en stöttande roll. Stefan Bergmans elbas är alltid stadig, ibland håller han sig till glesa, upprepade toner, andra gånger spelar han tyngre och lägger plötsligt in melodifraser i några takter. Slagverkaren Hbeish spelar snyggt och dynamiskt på ramtrummor, darbuka och den arabiska tamburinen riq. Vartenda slag har en funktion och varierar rytmerna, och i extranumret får även han lite plats för solon.

Rasmus Klockljung

Annonser