Redaktionsbloggen

Mavis frälste publiken

Mavis Staples
Pustervik, Göteborg, tisdag 17 juli 2018

79 år, nyss fyllda, men pigg som få står hon där, Mavis Staples. För första gången på tio år är hon tillbaka i Göteborg. Inför ett bastutempererat Pustervik med ett bokstavligt talat kokande publikhav.

Soul- och gospel-legendaren Staples har fått till ett karriärslyft liknande det Johnny Cash-syndrom som gjort sig gällande i musikvärlden på senare år. Fingertoppskänsla och gedigna medarbetare borgar för att hennes musikaliska gärning fortsätter med flaggan i topp. De senaste åren är det Wilco-sångaren Jeff Tweedy som skrivit låtar och producerat Mavis Staples skivor.

Därför har hon en gedigen och mångfasetterad låtkatalog att vraka ur när hon turnerar. En grundmurad klassiker som If you’re ready (Come go with me), från hennes släktband Staple Singers, kan varvas med en tvärfunkig Talking Heads-låt som Slippery People, eller en av konsertens höjdpunkter: den djupt humana, souliga balladen You are not alone (med en nypa Pink Floyd-stämningar), som hon fått av nyss nämnda Tweedy.

Det mänskliga och sociala engagemanget är ett genomgående tema hos denna stora sångerska. Hon gör en skön tagning av Buffalo Springfields gamla For what it’s worth, som Staple Singers spelade in redan 1967, och tar temat upp till dags dato med Build a bridge.

På sistone har Mavis Staples gästat eklektiska post-indie-storheter som Gorillaz och Arcade Fire, men av den varan står inte mycket att finna denna afton. Fokus ligger på det roots-svängiga och det svänger en gäng inne på Pustervik.

Huvudpersonen har hela tiden eminent stöd från de tre musicerande herrarna och två bakgrundsvokalister av varierande kön. Vicki Randle är en inventarie på The Tonight Show på amerikansk tv, och har jobbat med alla från Aretha Franklin till Celine Dion. Donny Gerrard har en karriär i skymundan som sträcker sig tillbaka ett halvt decennium, bland annat i bandet Skylark.

Rick Holmstrom, vilken gitarrist! Perfekt avvägda insatser. Han utgör en oerhört tajt trio musikanter tillsammans med Tom Waits- och John Hammond-bekanta trummisen Stephen Hodges, och basisten Jeff Turmes som jobbat med alla från Richard Thompson till R.L. Burnside. Bandet får i gång oss, Mavis mässar på, och värmen i lokalen får det att kännas som om vi förflyttats till något hett hak i Amerikat.

Mot slutet kommer Little Milton-hiten We’re gonna make it i Mavis inkännande tappning. Återigen en text med positivt synsätt på livets vedermödor. Under Staple Singers gamla Touch a hand, make a friend går Mavis Staples omkring och skakar hand med publiken framme vid scenkanten, med ett stort leende på läpparna.

Som sista ordinarie låt får vi Staple Singers-dängan I’ll take you there, med maximal publikmedverkan. Mavis och bandet blir inklappade för extranummer och vi får Tweedy-samarbetet No time for crying från fjolårsalbumet If all I was was black. När alla lämnat scenen skanderar publiken frasen ”We got work to do” i flera minuter men det blir inga fler extranummer. Ingen Respect yourself eller liknande, men det får vi nog respektera.

Mavis Staples arbete är slutfört för denna gång och den Gothenburg A Cappella Choir hon tidigare skämtat om att ta med sig på turné får finna sig i vara färdiga. Det är dags att lämna Bastuvik för ett snabbavspolat Järntorget i julikvällen.

Timo Kangas

Annonser