Redaktionsbloggen

Lyckad kollision mellan skir sångbarhet och karg friform

20161015_192455

Fredrik Ljungkvist & Mattias Risberg
Teater Lederman, Stockholm, 15 oktober 2016.

Mitt under Stockholm jazzfestivals finalhelg med Archie Schepp och Dee Dee Bridgewater på Konserthuset och ett tiotal andra akter runt om i staden, var det också dags för nyblivna skivbolagsdirektören Lina Nybergs första släpp; beställd och producerad av Nyberg – som gästar med nyskrivna texten Vila till Bleys Jesus Maria – är And now the queen en briljant hyllningsskiva till den nu 80-åriga pianisten och kompositören Carla Bley.

Så genomtänkt och genialiskt att låta duon Fredrik Ljungkvist, saxofoner och klarinett, och klaviaturspelaren Mattias Risberg närma sig några av Bleys emblematiska låtar. Ljungkvist har ett alldeles eget sätt att blåsa liv och svärta i de allra mest förborgade nu, och samtidigt: få kan som han bryta upp det alldeles outsägligt vackra, bräckligt sköra utsnitt i tiden som han ögonblicket innan ställt inför oss. Hos Risberg har Ljungkvist en kongenial följeslagare som heller inte räds att ta kommando med sin preparerade flygel, mellotron och moog taurus. Skivan kommer med all sannolikhet att höra till dem vi summerar året med, ochreleasespelningen på Teater Lederman ger ytterligare dimension av denna duo. Momentant får Ljungkvist och Risberg auditoriet att famla i förtätad närvarosvindel – som i Lawns med Ljungkvist på klarinett – för att ögonblicket senare få det att brista ut i skratt under tenorintrot till Donkey där en hel kvartett ryms i ett munstycke.

Det som accentueras live är humorn och humanismen i Risbergs och Ljungkvists samspel. Men innan den här texten blir ett lov till en etisk musikalisk hållning så låt mig bara klargöra att And now the queen är ett väldigt lyckat sätt att kollidera skir sångbarhet med karg friform; som hyllning, introduktion och kommentar.

text & bild: Magnus Östnäs

Annonser