Redaktionsbloggen

Jazzfestivalens kanske tyngsta kort närmar sig den hårdaste av rockmusik

Tonbruket
Stockholm Jazz Festival, 7 oktober 2017

Bredden på årets Stockholm Jazz Festival är imponerande, med allt från dixieland till hiphop. Tonbruket är ett av de mer framträdande namnen, men musikaliskt är de förmodligen det allra tyngsta på festivalprogrammet. Kvartettens spelning på Kulturhuset Stadsteatern är i det närmaste en rockkonsert, med svepande, färgstark ljussättning, hög ljudvolym, och en stundtals närmast headbangande Martin Hederos bakom klaviaturerna. Och det säger ju en del om var bandet kommer ifrån. Flera av dess medlemmar är mest kända från jazzsammanhang, i bred bemärkelse, med namn som Wildbirds & Peacedrums, e.s.t., Per Texas Johanssons band, blytunga frijazzarna Fire! och otaliga andra på meritlistan, men framför allt nämnda keyboardist har även rockbakgrund.

Konserten har få pauser, oftast binder gruppen ihop ett antal låtar via solon eller andra övergångar, och här brakar det ibland loss rejält. Emellanåt blir det närmast noiserock, inte minst tack vare den dånande gitarren eller syntarna som tjuter ilsket. Johan Lindström förvandlar sin pedal steel till ett helt annat instrument än det polerade, mjukt klingande som är välkänt från countryvärlden. Här förses det ofta med ett rejält reverb, och när disten trampas in blir det med ens till ett rytande monster.

Ibland närmar sig Tonbruket något som, relativt sett, kan kallas ballader. Volymen dämpas, Hederos slår sig ned vid flygeln, trummisen Andreas Werliin plockar fram visparna och Lindström en akustisk gitarr. Men lugnet är bedrägligt, för till och med den sistnämnda får såklart en stenhård dist, och så brakar det loss igen. För undertecknad, som lyssnat på metal i många år, är det ljuvligt, men lite mer förvånande är att höra så många åhörare i övre medelåldern vara helt lyriska. Ett tecken så gott som något på att festivalledningens val att ha stor bredd är klokt.

Men det handlar förstås inte enbart om ljudvolym och slammer, bandet har gott om melodier också. De spelas ofta på gitarr och av den mångkunnige Hederos på synt eller fiol, och ibland av mästerbasisten Dan Berglund som har ett osedvanligt snyggt stråkspel. För det mesta pumpar han dock fram tunga fingerspelade basgångar, och det är många gånger utifrån dem som kvartetten låter sina låtar växa fram. Det får ta tid (konserten pågår nästan två timmar), och allt eftersom växer riff och rytmer fram, organiskt. Även Werliin nöter emellanåt fram repetitiva grooves, och lägger även in träblock, tamburin och andra små instrument som breddar soundet.

Tonbruket är ett ypperligt liveband, och trots, eller kanske snarare just för att de befinner sig i en egen värld mellan genreindelningar, är de förmodligen ett av årets festivals starkaste kort.

Rasmus Klockljung

OBS: Under Stockholm Jazz Festival 6-15 oktober erbjuder vi 100 kr rabatt på en helårsprenumeration av Lira. Mejla dina adressuppgifter till kampanj@lira.se så kommer tidning och faktura på posten. Ord pris 395 kr. Gäller endast inom Sverige.

01 Ettan_Cmyk.indd


Fler recensioner

Annonser