Redaktionsbloggen

Intrikat nyskapande på nya festivalen i Uppsala

Kayhan Kalhor & Erdal Erzincan fångade live vid ett tidigare tillfälle. Bild: Vahid Ahmadi
Kayhan_Kalhor_and_Erdal_Erzincan_Concert_2018_13

Kayhan Kalhor & Erdal Erzincan
Curious Classics
, Uppsala Konsert & Kongress 19 oktober 2018

Den allra första festivalen med namnet Curious Classics genomfördes 19-21 oktober i ett samarbete mellan Re:Orient och Uppsala Konsert & Kongress. Konserthuset har också en erfarenhet från de tidigare minnesvärda Sacred Music-evenemangen att bygga på.

Den nu anordnade festivalen, som lägger kvalitetsribban högt, vill vara nyfiken och fördjupa perspektiven på konstmusikens klassiska traditioner från olika delar av världen. I sann Re:Orient-anda innehåller dagarna ett samlat musikaliskt utbud med elva konserter samt några seminarier som lyfter specifika frågeställningar och olika perspektiv kring musikarvens plats och fortlevnad i framtidens kultursfär.

Under dessa fullmatade dagar möter vi internationella stjärnor från kända och mindre kända musikscener världen över. Dessutom några viktiga namn inom internationell musikforskning kring musikkulturernas bevarande och utveckling, som Michael Church och Theodor Levin.

Bland de första av festivalens konserter framträder två verkligt stora artister, Kayan Kalhor och Erdal Erzincan, från musiktraditioner som är framväxta ur den andliga kultur som historiskt präglat flera av Mellanösterns länder.

De båda mästarmusikerna är framstående instrumentalister och har ett långvarigt samarbete med konserter och skivutgivningar bakom sig. De har i sitt samspel funnit ett viktigt gemensamt utbyte som bottnar i de skilda traditioner båda representerar på sina stråk- och stränginstrument.

I deras samspel har improvisation och intuition blivit en stark drivkraft. Kanske till skillnad från den mer formbundna repertoar de i sina egna karriärer ofta bygger sitt utövande på. De har båda kurdiska rötter som finns införlivade i deras klassiska repertoar av persisk radif-musik och traditionell turkisk musik.

Kayhan Kalhor från Iran och numera bosatt i USA spelar kamancheh, en fyrsträngad persisk så kallad spikfiddla med klotrund klanglåda som spelas sittande med stråke. Ett instrument besläktat med den bysantinska lyran. Han är skolad inom den klassiska persiska musiken och är sedan länge en av dess främsta företrädare, både som solartist, ensemblemusiker och kompositör.

Genom sina resor, konserturnéer runt världen och omskrivna samarbeten med musiker från andra musikområden, har han kommit att kommit att utveckla den karakteristiska ljudbild som hans instrument och repertoar har. Han har bland annat spelat i duon Ghazal och gruppen Dastan, också med Yo-Yo Mas Silk Road Ensemble och sitarspelaren Shujaat Khan.

Den turkiske Erdal Erzincan spelar baglama, en smäcker långhalsluta, det mest använda stränginstrumentet i turkisk-osmansk tradition. Han är en av de mer betydande virtuoserna inom en anatolisk sufisk tradition där musiken alltid varit en del av det religiösa utövandet.

Hans spelteknik följer en linje bakåt i tiden till de kringvandrande trubadurpoeternas baglamaspel och mer näraliggande företrädare som Âşik Veysel och Arif Sag.

Den omtumlande och gripande konserten som görs utan uppehåll och avgränsade nummer innebär en och en halv timmes total koncentration hos oss i publiken. Ett intimt uppgående i en musikalisk ljudvärld som blandar persiskt och turkiskt i ett oavbrutet intensivt flöde.

Musiken höjer sig över de enskilda melodiskt bundna delarna och bygger en annorlunda speciell atmosfär av musikalisk frihet där improvisationerna styr hur instrumenten samspelar med varandra. Hela tiden är musiken suggestivt inträngande och avklädd många av de kännetecken som förknippas med den igenkänning och upprepning som finns hos redan hörd musik från dessa instrument.

Visst hör vi de klassiska ornamenten från den persiska musiken och visst blåser den anatoliska vinden genom det traditionella uttryckssätt som utvecklats på baglaman. I sitt intuitiva samspel griper musikerna tag i varandras individuella spel och öppnar för den andres initiativ som innebär att de ständigt i stunden skapar nytt. De sitter intill varandra på scengolvets kuddar och går in i och ut ur varandras spel, ständigt sporrande varandra till intrikata nyskapande utvikningar, rytmiskt och melodiskt.

Kayan Kalhor hanterar sin kamancheh så fritt och mångsidigt att alla delar av instrumentet blir involverade i musikens flöde, som vore det utvecklingen av spelet inte enbart något för stråken. Den använder han lika mycket för att i olika positioner rytmiskt slå över strängarna liksom att med otroligt varierad teknik spela med enbart fingrarna längs strängarna. En utvecklad spelteknik med en kraft i ansatsen som hans kamancheh vanligtvis får enbart genom stråken.

Den sträva stråkklangen hos Kayan Kalhors instrument utnyttjar ett nästan obegränsat och särpräglat klangregister som framkallar alla slags känslostämningar, hos musikerna liksom hos en närmast hänryckt publik.

Erdal Erzincans mjukt klingande baglama lägger silvriga böjliga klangstråk som binder samman instrumentens olikartade karaktärer till en total upplevelse. Rikedomen hos denna instrumentala uppvisning och mottagliga musiktradition har minst sagt utvecklats av de båda virtuoserna.

Gunder Wåhlberg

Annonser