Redaktionsbloggen

Mipso samlas kring micken på klassiskt bluegrassmanér. Bild: Magnus Östnäs.

Indie-bluegrass från hjärtat av North Carolina

28 nov 2018

Mipso
Katalin, Uppsala tisdag 27 november 2018

Tre lead-sångare med helt olika temperament – tillsammans en trestämmig appalachisk bris som oförväget blandar bluegrass med pop. Med sin lågmälda intelligenta sydstatscharm fick indie-bluegrassbandet Mipso Katalin-besökarna att längta västerut.

Halvvägs genom sin nära månadslånga turné genom Sverige och Norge drog unga string-band-musikerna i Mipso in från söndagens gig på Akkurat i Stockholm och helgens konsert på Pitefolk.

Sprungna ur North Carolinas starka folkmusik-community tar de med sin djupa förankring i den traditionella bluegrass- och old time-musiken ett samtida grepp som i avstampet placerar bandet någonstans i markerna kring Welch/Rawlings, Old Crow Medicin Show och Trampled By Turtles.

Under kvällen på Katalin byter bandet tyngdpunkt och musikalisk färg beroende på om lead-sångaren heter Joseph Terell, Libby Rodenbough eller Jacob Sharp. Alla tre bandledare med helt olika feeling på det sätt som vi tidigare vant oss vid med det kandensisk-amerikanska urskrivningsbandet The Band. Nu har ju inte Mipso den råhet och svärta som bor hos Dylans forna reskamrater. Det är inte heller där de har sin styrka.

Med gitarristen Joseph Terell får vi mer av en Jason Isbellsk berättarhorisont och med fiddlaren Libby Rodenbough går bandet mot Alynda Segarras Hurray For The Riff-Raff, och tillsammans kan de låta som ett ungt Rawlings/Welch. Bra associationer helt enkelt.

Mipso varvar originalkompositioner från sina fyra album där en svängig version av Rodenboughs speldose-gospel Down in the water med hennes särpräglade leadsång får sätta tidig färg på kvällen. När bandet, på gammalt bluegrass-manér, samlar sig kring en enda mick i The Louvin Brothers The great atomic power blir det tydligt att det är ur det akustiska ljudlandskapet de är komna, där övertonerna får blanda sig i trä mot trä.

Det bor flera tider i detta unga, begåvade band från North Carolina. Skarpa pennor som både känns rutinerade och rastlöst sökande i form och uttryck. Snart i soundtracket till en HBO-serie nära dig?

Magnus Östnäs

 


Fler recensioner

Annonser