Redaktionsbloggen

Hoppingivande hyllning till den arabiska poesin och konsten

013

Tania Saleh
Stallet, Stockholm, lördag 20 januari 2018

På konserten på Stallet framförde den libanesiske sångerskan och bildkonstnären Tania Saleh sånger från sin senaste platta Intersection (Kirkelig Kulturverksted 2017), som kan ses som en beskrivning av situationen i arabvärlden i vår tid. Denna enorma kulturella och språkliga region som är som en egen kontinent som sträcker sig från Atlanten i väst till Indiska Oceanen i öst omfattande ett tjugotal länder med flera hundra miljoner invånare sammanlagt. Den har en potential som ofta tryckts under av korruption, dåligt ledarskap och annan negativitet.

Men det finns mycket som är vackert, kreativt och hoppfullt. I dag har man kommit till ett vägskäl där man ska välja riktning, tycks Tania Saleh mena. Arabländerna har trots allt en gemensam kulturell grund som kan tjäna som en positiv kraft för fortsatt utveckling i dessa länder.

Några av Tania Salehs mest gripande sånger under kvällen var Show me the way och Speechless, till vilka hon skrivit både text och melodi. Den senare låten skrev hon efter att kriget i Syrien brakat loss, som ett erkännande och en hyllning till alla dem som fått sätta livet till i kampen för frihet.

Övriga låtar är Tania Salehs tonsättningar av några framstående, nutida arabiska poeter (t ex Mahmoud Darwish från Palestina, Khalil Gibran och Joumana Haddad från Libanon, Nazek Al Malaeka från Irak). Det är som att Tania Saleh nu räcker över dikterna till nästa generation för att ”förhoppningsvis något ska förändras då”, som hon sa när hon inledde konserten. Innan hon äntrade scenen hade publiken fått se en 15 minuter lång film som presenterade sångerna på plattan och visade Tania Saleh ”in action” när hon ritade sina muralmålningar i stadsrummet i de olika arabstaterna. Filmen kan också ses på Salehs hemsida.

Tania Saleh har beskrivit den nya plattan som ett audiovisuellt experiment, där hon blandat melodier från Orienten och klassisk arabisk sång med arabisk poesi, med elektronisk musik och med hennes egen gatukonst som hon också använt för att illustrera den nya skivan. Denna mycket lyckade kombination är resultatet av ett fruktbart möte med Khalil Judran, den internationellt erkände tunisiske ljuddesignern och kompositören som också producerat den nya skivan. Och ja, Erik Hillestad från det norska skivbolaget Kirkelig Kulturverksted hade återigen fingrarna med i spelet. Denna man, en sammanlänkare som ständigt har tentaklerna vässade var helst ny musik, nya samarbeten och korsbefruktningar kan anas. Det var han som sammanförde artisterna.

I lördags hade Tania Saleh inte något band med sig utan kompades enbart av den klarinettspelande medmusikanten Mohammed Shehata på scenen. Den mesta av musiken hördes i inspelad form från en dator. Det är klart att ett helt band på plats hade gett en fylligare, mer direkt konsertupplevelse. Tania Saleh sjöng kärleksfullt om sitt älskade ”Arabija”, det var både sorgligt och vemodigt, samtidigt hoppfullt och mycket mycket vackert. Låten In other people’s lands av den jemenitiske poeten Abdallah Al Bardawni fick publiken att gunga. Låten I, Lilith av den libanensiske poeten Joumana Haddad kom särskilt nära då poeten själv reciterar sin dikt i låten.

 Text och bild: Maria-Kaisa Jurva

Annonser