Redaktionsbloggen

Förkyld Bernt ändå på bettet

bernt_rosengren_magnus_ostnas 2

Bernt Rosengren Quartet
Plugged Records, Stockholm Jazz Festival 14 oktober 2017

På Plugged i Gamla Stan fick medborgarna en särskild sittning med tenorsaxofonisten, kompositören och bandledaren som befunnit sig mitt i svensk jazz sedan 1950-talet. Inne på sitt sjunde decennium finns det fortfarande få som kan dra iväg en hardbopblues som Bernt Rosengren.

Friformen och de österländska diftongerna är lagda åt sidan. Nu är det Real book by Bernt med hans trogna trio, trumslagaren Bengt Stark, pianisten Stefan Gustafson och basisten Hans Backenroth som ger sig i kast med vad än maestro hittar på. För det gör han ständigt. På känt manér får Bernt infallet att spela Charlie Parkers An Oscar for Treadwell, fullständigt orepat. Inga problem för trion där Bengt Stark varvar Philly Jones-spel med dunbolster som i Gershwins I loves you, Porgy där Bernt spelar dröjande, drömmande med en frasande ekfatston på toppen.

Hans Backenroth finns där i centrum av musiken, lika självklar i kompspel som i solospel och med ett mer använt stråkspel som i Ella Fiztgeralds Taking a chance on love där han spelar utsökta melodivariationer. Stefan Gustafson har en gedigen lätthet och ett uppslagsverk i huvudet och dessutom en stor portion humor i citerandet.

Efter Parkerlåten andas Bernt tungt. ”Jag är så förkyld”, suckar han och skakar lätt på huvudet. Så skiner han upp i ett brett leende: ”Men jag har nya tänder!” Ja, jävlar. På julafton fyller Bernt 80 år. I mitten av sextiotalet satt han ofta in för Dexter Gordon på Montmartre i Köpenhamn, tänker på det när Bernt avslutar med These foolish things och tar fram den där stora varma men ändå så distinkta tonen.

text & bild: Magnus Östnäs

Annonser