Redaktionsbloggen

Förbjudna orkestern griper tag med humor och allvar

Forbidden Orchestra på Världskulturmuseet.
IMG_4335

Forbidden Orchestra
Världskulturmuseet, Göteborg, 6 mars 2019

”Woman is the n***** of the musical world” för att travestera John Lennon, en man som tidigt insåg att det var viktigt med kvinnliga musiker också. Tyvärr var han ganska ensam om detta på den tiden och så mycket skit han fick för det.

Det är detta Forbidden Orchestra bygger sina principer på, alltså hur kvinnor världen över varit hindrade att framföra sin musik, med hjälp av skrivna eller ofta oskrivna lagar. Det vill säga vilken musik och vilka instrument de vill. Vaggvisor har kvinnor alltid fått framföra och sådana fick vi höra ikväll också, i ett osedvanligt vackert arrangemang av den ständigt aktuella Emigrantvisan vars inledning lyder: ”Vi sålde våra hemman, och gav oss sedan ut”.

Konserten går av stapeln två dagar innan internationella kvinnodagen, vilket vi får veta i den inledande presentationen av bandet. Och så ska det ju inte behöva vara. Det ska inte behöva upplysas om att detta är något slags kvinnokonsert, och Forbidden Orchestra ska inte ens behöva heta som de gör. Men samtidigt kan detta ju tyvärr inte påpekas för ofta, att musikvärlden ser sådan ut och har gjort väldigt länge.

Så mellan Emigrantvisan, en låt med bara rytminstrument, en sång från Argentina, en svensk låt efter en fiolspelman som var en kvinna och andra vackra sånger, svängiga rytmer och stilfulla klanger berättar musikerna om hur deras musikliv varit genom åren, vilka svårigheter de gått igenom bara för att få spela dessa instrument.

Mellansnacket är spännande, humoristiskt, gripande och upprörande och tillför en hel del till den dock så fina musiken. Allt detta tack vare percussionisterna Liliana Zavala och Simona Abdallah, nyckelharpisten Emilia Amper, koraspelaren Sousou Cissoko samt Nadin al Khalidi på bas och vad jag tror är en algerisk mandola, samt det populära marockanska rytminstrumentet i plåt, qraqeb.

En på samma gång mycket avancerad sättning men ändå är arrangemangen egentligen befriande enkla till sin uppbyggnad vilket gör att alla låtar griper tag, men svängigt. Det finns även en hel del berättande i själva musiken också, en stor styrka hos denna.

text & bild: Bengt Edqvist

Annonser