Skenet & Quilty
Nalen, Stockholm, fredag 13 mars 2015.
På anrika Stockholmsscenen Nalen firas två nya skivsläpp med releasekonserter av två band som båda har en gedigen folkmusiktradition som utgångspunkt, men vitt skilda musikaliska uttryck. Först ut är Quilty, ett band som bildades redan 1993 och som nu släpper sin första platta på 14 år. Dessa tre virtuoser inom irländsk folkmusik fokuserar till stor del på traditionella sånger, där den vackra In my prime är en höjdpunkt. Esbjörn Hazelius och Dag Westling turas om att sjunga lead och refrängerna är snyggt trestämmiga. Givetvis spelas även några instrumentala sets med reels och jigs där Hazelius briljerar på fiol. I inledande The Creel spelar Westling banjo, ett instrument som jag gärna hade hört i fler sånger under konserten, men i övriga låtar håller han sig till gitarr, samt tin whistle vid ett tillfälle. Gideon Anderssons spel på bouzouki och bodhrán är även det högklassigt.
Quiltys akustiska sånger följdes av elektrifierad instrumental musik med de betydligt yngre och tyngre skivdebutanterna Skenet (bilden). Med svensk folkmusik och psykedelisk rock som grundstenar har denna kvartett skapat sin egen variant av folkrock, med feta trumrytmer, effektindränkt elgitarr, moogsynt, och Lena Jonssons fiol i fronten. Här är det mest eget material som gäller, men även några traditionella låtar dyker upp under konserten. Skenet skivdebuterar som grupp men medlemmarnas rutin från allehanda konstellationer är stor och de får snart igång dansgolvet. Bandet är en ypperlig liveakt som röjer loss med stor scennärvaro, och polskor, gangar och en brudmarsch kläs i en synnerligen tung dräkt. Dessutom bidrar Nalens massiva ljusanläggning till att ytterligare förhöja konsertupplevelsen.
Rasmus Klockljung
