Dave Douglas Quintet
Fasching, Stockholm Jazz Festival, måndag 12 oktober 2015
New York-trumpetaren, skivbolagsdirektören och kompositören Dave Douglas är en av jazzvärldens flitigaste samtida albummakare. Den 50-årige post-bop-eklektikern rör sig ledigt över gränserna till folk och konstmusik, och till Fasching och Stockholm jazz tar han med sig sin unga, talangfulla kvintett för att ösa ur ett flertal brunnar.
Den här upplagan av Douglas kvintett har spelat samman sedan 2012. Då kom plattan Be still där kvintetten tillsammans med folksångaren Aoife O’Donovan tolkade en rad amerikanska hymner. Denna oktoberkväll kommer huvudmaterialet från Be still och från kvintettens två andra skivor: Time travel och nysläppta Brazen heart.
Med traditionella Deep river blåser Douglas och tenorsaxofonisten Jon Irabagon fram ett lätt Salvation army-gung. Den lyssnade och lätta paraden interfolieras kontinuerligt med små dialoger mellan pianisten Matt Mitchell och trumslagaren Rudy Royston. Emellan dem, och mitt i musikens hjärta, befinner sig hela tiden den lyhörde basisten Linda Oh. Kompet spelar uppfinningsrikt och flyhänt. Hela bandet tar sig an uppgiften med en stor portion humor där Rudy Royston håller en egen högintelligent men lågmäld stand-up-föreställning.
Kvintetten spelar stundtals så fjäderlätt återhållet att musiken lättar som en heliumballong upp mot natthimlarna. Hymnerna förankrar dock bandet i jorden och öppnar också för Mitchells närmast Jarrettska träflöjtston. Lira-aktuelle Jon Irabagon excellerar i ett par bluesspår där han visar sin särpräglade ton.
Spåren av Dave Douglas Wayne Shorter-vurm är närvarande i ett par låtar, men märks kanske mest i lyssnandet och i det stora utrymme och ansvar han ger sina följeslagare, denna afton där framförallt hymnerna dröjer sig kvar.
text och bild: Magnus Östnäs
