Redaktionsbloggen

Fascinerande utsvävningar i ständigt skiftande klangfärger

25 apr 2019

Goran Kajfeš och Andreas Tilliander
Under fontänen, Stockholm 24 april

Kulturhuset Stadsteaterns ikoniska byggnad vid Sergels torg i Stockholm har nyligen stängts för renovering, och verksamheten har flyttats ut till en mängd olika platser runtom i staden. Dessutom har det byggts en ny scen bara några meter från nämnda hus, som fått namnet Under fontänen, eftersom den är belägen just under torgets fontän och glasobelisken.

Till denna lilla scen har man bjudit in trumpetaren Goran Kajfeš att göra en serie med fem konserter under våren, där var och en är en engångshändelse. Kajfeš är kanske mest välbekant för att spela blytung psykedelisk jazzrock i Subtropic Arkestra, frijazz i Nacka Forum och Fire Orchestra, eller med otaliga popartister, men har en synnerligen bred repertoar.

Även elektronisk musik faller honom uppenbarligen i smaken, för till denna andra spelning i serien har han bjudit in Andreas Tilliander. Denne har under omkring två decennier gjort techno och annat elektroniskt under en mängd olika alias, som Mokira, TM 404 med flera, och även under eget namn.

58461983_10158312116349692_7352020224385744896_nKonserten inleds med att Tilliander trycker igång stillsamt bubblande ljud som växer fram och loopas. Efter några minuter smyger Kajfeš in med mjuk sordintrumpet. Efterhand börjar Tilliander realtidsremixa trumpettonerna, lägger dem i lager på lager och bygger något nytt för Goran att samspela med.

Här finns inga spår av de högljudda, snabba solon som trumpetaren annars brukar spela, utan allt får ta gott om tid, och växa fram. Jag har faktiskt aldrig hört honom spela så här långa toner förut, men här gör han nästan enbart det.

Musiken känns oerhört organisk, trots all elektronik. Tilliander förändrar nästan oavbrutet detaljer i sina ljud, lägger ibland på ett mjukt sprakande på bastonerna eller låter nya klanger sakta smyga fram. Det är ofta svårt att sätta fingret på när något nytt börjar, plötsligt finns det bara där.

58375631_10158312114729692_8792659444962951168_nMusiken pågår oavbrutet i en timme, ständigt skiftande. Det förekommer knappt puls eller taktart någon gång alls, förutom när några knattrande ljud loopas, men en rytm kan det knappast kallas. Här är det klanger som står i fokus, och ska jag nödvändigt försöka tvinga in det hela i en genrebeteckning ligger nog ambient närmast till hands.

Goran Kajfeš använder en mängd effektpedaler och annan apparatur på trumpeten, och spelar ibland även det elektroniska blåsinstrumentet EWI för att ha ytterligare färger att måla med. Och apropå färger skiftar ljussättningen i milt turkost, grönt, rosa och vitt, vilket gör sitt till för konsertupplevelsen.

Duoframträdandet ska alltså vara en engångshändelse, men jag hoppas att det inte blir så. Det här är för intressant och spännande för att inte fortsätta utforskas.

text & bild: Rasmus Klockljung


Fler recensioner

Annonser