Avishai Cohen Triveni
Fasching, Stockholm, söndag 22 februari.
Den New York-baserade, Israel-födde trumpetaren Avishai Cohen tackar för applåderna. Han introducerar bandet och berättar om de tre första låtarna som de just spelat, den helt nya Puttin it down och två från den senaste skiva Dark nights, titelspåret samt You in all directions. Inga åthävor. Inga piruetter. Snyggt skuren rutig tweedkavaj och ett ordentligt Brooklyn-skägg.
Titellåten, en blues med tungt bas-riff i botten som Yoni Zelnik arbetar fram, tuggar igång och Cohen tillåter sig att leta sig fram. Cohen har inga problem med att spela fram en hel orkestrering i ett intro men här inväntar han trions framspunna stämbolster. Cohen citerar Wayne Shorter och fortsätter vidare med en fin tolkning av Don Cherrys Art deco och sedan Strayhorns Lush life i bästa Chet Baker-stil, men Cohen spelar inte med döden i släptåg – fastän mitt i festen – på det sätt som Baker gör.
Avishai Cohen är cool och free på samma gång. Det är befriande ostajlat och självklart i ambitionen. Cohen rör sig hela tiden in och ut ur traditioner, tappar aldrig en lyrisk hållning mitt i det fria sökandet. På första trio-plattan Introducing Trevini finns Ornette Colemans Giggin, på Dark nights finns en låt dedikerad till Coleman tillsammans Chet Baker-hiten I fall in love too easily och Charles Mingus Goodbye Pork Pie Hat.
Till Fasching har Avishai Cohen inte med sig sina radarkamrater Omer Avital och trumslagaren Nasheet Waits. Deras lätta, transparenta och lyssnande bygge på Dark nights blir något annat med live-trions Yoni Zelnik och trumslagaren Justin Brown. En tätare ljudbild, lite mindre kontemplerande men ändå, stundtals infinner sig de där uppvindarna som Cohen så gärna använder sig av för att segla vidare i den termik som Zelnik och Brown både har fotarbete och lyhördhet att vara medarkitekter till.
text och bild: Magnus Östnäs
