Redaktionsbloggen

Allt hänger samman när Johan Lindström samlar alla sina kompisar

Johan Lindström Septett på Fasching. Bild: Magnus Östnäs
31300003_10211390659430360_5996157207190700032_n

Johan Lindström Septett
Fasching, Stockholm, 24 april 2018

Efter år som barnmorska åt artister från livets alla schatteringar beslutade sig pedal steel-konstnären och producenten Johan Lindström att samla ihop sina egna låtar, bjuda in en dryg handfull kompisar och gå till verket.

Resultatet blev Music for empty halls, en skiva som på ett självklart sätt blandar allt man kunde höra i Kjell Alinges radioprogram Eldorado med sekvenser ur Lindströms evigt expanderande soundscape.

Johan Lindström använder septetten som ett litet storband och det enda instrument som fattas för att formera den under 1950-talet så vanliga oktetten är trumpet; men under kvällen på ett nästintill fullsatt Fasching i Stockholm var det åtminstone en rikskänd trumpetare som på stående fot anmälde intresse. Jag förstår honom.

Från första skira sträng-anslag till sista kontrabasklarinett-stöt tar septetten låtarna från skivan och lyfter dem in i nya dimensioner. Det andas och lever i dialoger mellan delar av och genom hela septetten där trumslagare Konrad Agnas är ständigt lyhörd för infall och färgskiftningar och Jesper Nordström lägger nyansrika bakgrunder och delar ut sylvassa orgelstick.

Blåsarna Per Texas Johansson, Jonas Kullhammar och Mats Äleklint delar de solistiska uppdragen med Lindström. Att de två förstnämnda kan riva ett etablissemang är väl känt. Att Äleklint kan ödelägga en tvärgränd är vi nu varse. Det hela utspelar sig i sömnaden av två låtar från skivan: Music for empty halls och Europe Endless boogie där det som startar som ett samtal för jazzburk och klarinett, övergår i swing för lätt sjösjuk baltisk septett innan Äleklint blåser rent.

Ni får ursäkta språket men det är så jävla bra att folk bara råmar rakt ut i aprilkvällen. Mitt i allt står Johan Lindström och dirigerar med nickar och leenden, höjda ögonbryn och stort garv. Han vrider på radiolans knappar och byter frekvens metodiskt och lugnt. Allt hänger samman. Lindström samlar och anmodar kontemplation för att i nästa ögonblick släppa loss urtidsdjuren i March of the comodos då Kullhammar ställer undan baryton och alt för bassax och Texas tar fram pinnstolen och sätter sig tillrätta med kontrabasklarinetten. Kraut-jazz av högsta klass.

Måste också nämna The Run som kan tina ett innanhav. Tisdagkvällen dessutom sekunderad av ett råtungt tenorsolo signerat Texas. När septetten spelade på Stampen i Gamla Stan för ett år sedan, avslutade man med hans Farornas hav, från Alla mina kompisar. Nu får vi Weather Reports Ellington-låt Rockin’ in rhythm i en version för blåvals-blås där Torbjörn Zetterberg hänger på sig elbasen och visar varför han är med i Lindströms all-star-team.

Stående ovationer och det enda frågetecknet är när septetten ska komma tillbaka. Samtliga är minst sagt upptagna i en mängd olika konstellationer. Stockholms jazzfestival bör vara ett självklart tillfälle, men man önskar att Lindströms mannar också får besöka resten av riket. För allas skull.

Magnus Östnäs

Annonser