232 strängar
Internationella spelmansstämman, Konstepidemin Göteborg
3 juni 2017
Dessa två strängaspelare, alltså Frida Höfling på fiol och kohorn och Emma Engström på flygel, är tillbaka där deras lysande cd Spunnet spelades in. Så det är alltså samma musiker, studio och utomhusmiljö vilket innebär utsikt över Slottsskogen från den högt belägna Studio Epidemin. En fullständigt handikappovänlig lokal men arrangören försvarar detta med att något annat än flygel inte gör musikerna rättvisa och detta är den enda som finns i området.
I viss mån håller jag med även om jag är helt övertygad om att de bästa musiker kan spela på vad som helst och få det att låta oslagbart. Och till denna kategori hör 232 strängar, på skiva och på scen. De två osedvanligt ödmjuka musikerna både spelar och berättar om låtarna så det går att höra en knappnål falla, även om spelet lika ofta är intensivt och sprittande glatt som finstämt. Konserten är till innehåll och klang ganska lik skivan men de enstaka nästan lite frijazzartade inslagen på kohorn och dämpade pianosträngar är tydligare live än på skiva, vilket är en styrka.
Höflings violinfinesser, bortsett från allmänt utomordentligt spel är värt att vänta på i varje låt. Konserten utspelar sig dessutom i den byggnad där Göteborgs frijazzklubb Brötz håller till, så frijazzinslagen passar ju utmärkt. Och den härliga utsikten genom det stora fönstret mot väster gör allt för att bättra på den redan så härligt rikt grönskande försommarstämning denna musik redan lyste av innan.
Skivköp rekommenderas de som vill ta del av dessa unga men redan så mästerliga musiker och kompositörer. Speciellt de vars enda folkmusikskiva är Jan Johanssons Jazz på svenska. Kohorn är för övrigt pricken över i-et när det gäller att leva upp till detta arv och musiken alltså väl värd att spinna vidare på.
text & bild: Bengt Edqvist
