Stockholm Jazz Festival avslutades i går efter tio dagar av jazz i alla dess former i stort såväl som småskaligt format, från konserthus till lokala puben. Det är tre år sedan nu som organisatörerna valde att flytta spektaklet inomhus och till hösten – och det ser ut som att den nya modellen nu börjat hitta hem hos publiken – statistiken pekar i alla fall tydligt åt det hållet: 12 000 besökare 2012 blev 15 000 i fjol och hela 21 000 i år.
Festivalens vd, Lena Åberg Frisk, är nöjd och inte det minsta förvånad över siffrornas utveckling:
– Många förvånas, men inte jag. Att jazzen gått in i en ny guldålder har vi i branschen haft på känn i flera år. Intresset för jazz och improvisationsmusik är verkligen stort och vi märker för varje konsert hur publiken växer, breddas och fylls på. Många yngre har hittat till jazzen. Jazzen är stor.
– Sedan nystarten för tre år sedan har vi gjort en fantastisk resa. Vi har växt, utvecklats och faktiskt bevisat att jazzen är en enormt vital genre som har en stor och bred publik. Här finns kreativitet, mångfald och kvalitet på alla nivåer. Stockholm är definitivt en jazzstad som kan mäta sig med alla de stora jazzmetropolerna i världen, säger Lena Åberg Frisk.
Efter att ha sett ett närmast oräkneligt antal konserter under dessa tio dagar tvekar ändå inte Lena Åberg Frisk att välja ut en enda favorit:
– Det var ju Wayne Shorter i lördags. Det var en helt … makalös konsert. Även bandet och teamet runt honom var faktiskt alldeles tagna efteråt. Jag pratade med ljudteknikern, som gjort 1500 spelningar i sin karriär, och den här hamnade klart på hans topp tio. De var även imponerade av själva publiken, att det blev så spirituellt. För mig själv var det stort också eftersom Shorter är en artist jag lyssnat på i hela mitt liv – så det var en stark upplevelse på flera plan!
Text: Patrik Lindgren Foto: Urban Wedin (Wayne Shorter och Danilo Perez)
Läs också Liras skribent Magnus Östnäs recension av konserten här.
