Maryam Mursal
Fasching, Selam Festival Stockholm, 8 mars 2019
Den nu 69-åriga Maryam Mursal var mitt första möte med moderniserad somalisk musik när cd:n The Journey kom ut på Real World 1998. Hon är en pionjär och ikon då hon var första kvinnan i Somalia att sjunga det som kom att kallas somalijazz (en blandning av soul, jazz, östafrikansk och arabisk musik).
Hon blev redan som ung en stor stjärna i sitt hemland innan hon blev förbjuden att sjunga efter att i en sång ha kritiserat den dåvarande regimen. Vilket i sin tur ledde till att hon blev den första kvinnliga taxi- och lastbilschauffören i Mogadishu … När inbördeskriget började kände hon sig tvungen att fly med fem av sina barn och hamnade efter en sju månader lång vandring i Djibouti där hon till slut fick asyl i Danmark.
Det finns mycket att skriva om den nu i England boende Maryam Mursal. Fredagkvällens konsert, passande nog på kvinnodagen, blir som en tidsresa tillbaka till nån klubb i Mogadishu på 1980-talet.
Det är lite ruffigt och improviserat och ibland känns det som att sjumannabandet som kompar inte repat alla låtar med Maryam. När hon ibland lämnar och låter bandet köra själva känns de betydligt mer hemma i sin musik, som är den ganska typiska östafrikanska ormtjusarfunken, ibland i baktakt men med det typiska funkiga drivet.
[Det visar sig senare att delar av bandet fastnat i tullen på Arlanda och inte släppts in i Sverige, med följd att ersättare fick kallas in.]
Maryams röst drunknar ibland i den lite röriga ljudbilden men lyckas ändå ta sig fram med sin charmiga pondus. Publiken verkar kunna de flesta låtarna och sjunger ofta med, skrattar och jublar under de långa mellansnacken som nästan blir som låtar i sig. Allt är inte hundra, men det går inte att låta bli att charmas av Maryams odiviga utstrålning när hon på väg ut låter sig stoppas av publiken för ett ändlöst tagande av selfies. Publiken som till stor del består av ganska unga kvinnor med somaliskt påbrå – Maryam är tydligt en ikon även för den yngre generationen.
text: Magnus Kjellberg
bilder: Hélène Lundgren
