Parkas

Dela den här recensionen:

Kirunabandet Parkas bjuder med oss på en vandring längs Parkasleden. Melodimässigt är det lättlyssnat och texterna blir små noveller om glesbygden. I sångaren och bandledaren Johan Airijokis texter ryms både stolthet över hans ursprung, men också en viss frustration och vemod över en verklighet som vinner mark och avfolkar en region. Det handlar om ensamhet, tvåsamhet och dumhet. Allt berättat med klokhet i kompositioner som etsar sig fast. ”Man kan vänja sig med mycket, men man blir aldrig riktigt van” är en textrad och ett påstående som först kan verka motsägelsefullt. Men som egentligen förklarar känslan av att vara realistisk men ändå vilja bjuda motstånd. Jag tycker att Parkas är en enormt trevlig ny bekantskap och hoppas verkligen att de hittar hem till en bred skara lyssnare. Det är svårt att genrebestämma Parkas. Det är lite pop, country och folk toppat med norrländsk soul. Men blandningen är på intet sätt spretig utan bara rejäl. Jag tvekar inte att följa med längs Parkasleden. Det borde inte ni heller göra.