Häromveckan publicerade vi vår lista över de folkmusikskivor som gjort störst avtryck 2025. Här fortsätter vi med jazzen, med fokus på Sverige.
Totalt 21 album på en brokig lista med allt från croonerjazz till avantgarde, storband till tajta trior, visjazz till garagerock (och med motstånd som något slags outtalat tema). Rader av musikaliska pärlor att upptäcka eller återvända till!
Liksom i urvalet till folkmusiken har en del aktuella tunga namn kanske lite överraskande hamnat utanför listan – Hederosgruppen, Oddjob, Britta Virves, Emmalisa Hallander, Johan Lindström, Langendorf United med flera – men det är alltså inte för att de är dåliga, utan för att annat kändes ännu mer spännande just nu.
Vi har också knåpat ihop en spellista med en låt från varje album – du hittar länkar till de vanligaste tjänsterna här nedan. Notera dock att ett par av artisterna och/eller skivbolagen har valt att ställa sig utanför strömningstjänsterna: i dessa fall hänvisar vi till Bandcamp.
APPLE
TIDAL
SPOTIFY
Texter: Patrik Lindgren, redaktör Lira
ÅRETS ”GRAMMISJAZZ”
Yttling Jazz
Illegal hit
(Year0001)
Grammisjuryn får det tufft i vår – 2025 har varit ett riktigt tungviktarår med starka och (mer eller mindre) jazziga album från Hederosgruppen, Oddjob, Johan Lindström, Isabella Lundgren, Langendorf United och Dina Ögon-Christopher Cantillo med Miljonprojektet. Men jag räcker upp min hand för popsnickrande pianisten Björn Yttlings återkomst till jazzligan med ett superband av folk som Dan Berglund, Goran Kajfeš, Nils Berg och Jonas Kullhammar. Tillsammans gör de musik som känns som att den i grunden är snitsiga poplåtar men dressade i skräddarsydda jazzkläder. Som ett pärlband av soundtracks till favorit-tv-serierna du inte visste fanns. Dovt murrigt men ändå krispigt vasst. Musik som funkar lika självklart på Way Out West som Nefertiti, som förband till Thåström, eller med Christer Bothén som förband. Strålande bra.
ÅRETS VOKALJAZZ
Dina Grundberg
Otäckt överkänslig
(Kakafon)
Också en underavdelning med tuff konkurrens, från högst exempelvis Jenna Nyman, Maja Sundell, Irma Neumüller, Gunilla Törnfeldt och så Emmalisa Hallanders oerhört stilfulla Out of reach. Dina Grundbergs sånger, eller visor kanske snarare, bärs fram av raka, direkta texter som framförs lika naturligt och chosefritt som de kompas av bandet med bland andra Felicia Roos på saxofon och Hannes Falk Junestav på trombon. Tankarna går till Bo Kaspers Orkester när de är som jazzigast.
ÅRETS STORBANDSJAZZ
Göteborg Jazz Orchestra & Nils Landgren
A letter to Eje Thelin
(Prophone)
De går verkligen ut stenhårt direkt här med en småspräckig saxofon (och ett spontant ”Yeah!” från någon i bandet 52 sekunder in). Härligt! Det vi får här är en välkommen nyinspelning av trombonisten Eje Thelins (1939-1990) sista stora komposition, sviten Raggruppamento, då inspelad med Radiojazzgruppen och en hyfsat ung Nils Landgren i trombonsektionen. Nu kliver denne fram i frontlinjen för Göteborg’s finest och tillsammans ger de den storartat varierade musiken nytt liv – ömsom smäktande, ömsom frustande – och avslutar det hela med Georg Riedels titelspår som ett passande PS.
ÅRETS STORA ENSEMBLE
Vilhelm Bromander Unfolding Orchestra
Jorden vi ärvde
(Thanatosis)
Vi skiljer på storbandsjazz som tradition (se ovan) och stora jazzband – som kontrabasisten och kompositören Vilhelm Bromanders Unfolding Orchestra. Jorden vi ärvde består av fyra längre stycken framförda av en tretton musiker stark, stjärnspäckad ensemble. De prisades i Lira redan för debuten från 2023, men om den drog mer åt spiritual jazz med indiska bottnar, så är det här överlag mer eftertänksamt kammarjazzigt, till synes mer komponerat, men inte desto mindre kraft- och uttrycksfullt. En 35 minuter lång uppmaning att fokusera på tillvarons innerliga skönhet, vildhet och magi, och underförstått en uppmaning till motstånd mot allt som hotar den.
ÅRETS SPIRITUAL JAZZ
Cosmic Ear
Traces
(We Jazz)
2025 blev något av ett Christer Bothén-år, med trioskivan L’invisible och soloskivan Donso n’goni och så förstås triumfen för detta femhövdade öra mot kosmos, där Bothén fungerar som kvintettens ödmjuke nestor i kraft av direktlänk till salig Don Cherry, vars mäktiga arv är Cosmic Ears mylla. Bothén tillsammans med Mats Gustafsson, Goran Kajfeš, Juan Romero och Kansan Zetterberg frambesvärjer på ett högst samtida vis Cherrys ande, med allt från förvriden elektronik till den uråldriga västafrikanska jägarlutan i redskapslådan och förstås generöst med blås och slagverk. Mäktigt.
ÅRETS ÄVENTYRLIGA
Arve Henriksen, Trygve Seim, Anders Jormin, Markku Ounaskari
Arcanum
(ECM)
Äventyrligt på andra vis är det med detta nordiska superband av det (något) mer lågmälda slaget. Fyra idel uttrycksfulla musiker med högst egna röster, som lär ha mött varandra i Sinikka Langelands kompband. Vilket kan anas, där finns en underton av folkklanger och ett slags arkaisk, vidöppen tidlöshet. På trumpet, saxofoner, kontrabas och trummor alstras musikaliska landskap, lika återhållsamt som fritt, med ”hög densitet och oerhört mycket feeling” som Liras recensent fångade det.
ÅRETS BARNMUSIK
Teater Kung och Drottning
Rassel prassel
(Antfarm Records)
Sa vi äventyr? Häng med på ett svängigt sådant med den här barnmusikteatern, där sångaren Per Wernolf är ciceron och bandet (med musiker som Thomas Backman, Pär-Ola Landin och Fredrik Myhr) lirar låtar komponerade av Josefine Lindstrand till texter av den finlandssvenska poeten Hanna Lundström. Humoristiskt och allvarligt omvartannat, karnevaliskt och eftertänksamt, men alltid ömsint och med den skira touch vi känner igen från Josefine Lindstrand.
ÅRETS TONSATT DIKT
Emma Augustsson
Härifrån – Emma Augustsson tolkar Agneta Pleijel
(Augusta Musik)
Jag tror inte att Agneta Pleijels texter tonsatts tidigare i någon vidare omfattning, men här har den mångsidiga musikern Emma Augustsson (som tidigare gjort musik av Karin Boye) tagit sig an dikter från 1980-talet, då Pleijel var ungefär lika gammal som Augustsson är nu. Och det fungerar ju lysande, Pleijels orädda språk lyfts fram fint av den lite småstökiga, mustigt spontana jazzen, där vi bland annat hör Niklas Barnö på trumpet och Isabell Gustafsson-Ny på klaviatur. Agneta Pleijel själv har varit involverad i processen och reciterar ett par av texterna på skivan.
ÅRETS ARKIVUTGIVNING
Berndt Egerbladh
Jazz såklart
(Egerbladh Music)
I konkurrens med exempelvis volym tre av serien Öppet med Roland Keijser Kvartett och Bohuslän Big Bands fina Shades of Gil Evans (inspelad 2007) fastnar vi ändå för den här häftiga flaskposten från det förflutna. Pianisten Berndt Egerbladh (1932-2004) var lite överallt på den svenska jazzscenen under sin levnad, en bredd som ibland hölls emot honom, men den som mot förmodan behöver argument för Egerbladhs skills som kompositör ska genast kasta sig över de här inspelningarna från 1982, ett beställningsverk för Sveriges Radio med musiker som Ulf Adåker, Maffy Falay och Lars-Göran Ulander men besynnerligt nog, bisarrt nästan, aldrig tidigare utgivet på skiva – men lyckligen bevarat på band av Mats Öberg. Vi kommer att skriva mer om den här historien i nästa nummer av Lira!
ÅRETS AVSKALADE
Bitoi
Sirkulu
(Supertraditional)
Elektrisk bas och ordlös kvinnlig stämsång i avskalade men himmelskt suggestiva arrangemang. Jazz? Med lite god vilja! Svensk-danska Bitoi, utläst som Bass Is The Original Instrument, har här skapat sig en helt egen nisch i musiken: sakralt och hudnära, jazzigt basspel av Cassius Lambert, world music från en annan värld, minimalism och vidöppen uttrycksfullhet med ett undertonat sväng.
ÅRETS TERAPI
Klabbe Hörngren
Terapi
(Hoob)
Lite i ton med nyssnämnda men mer jordnära, pastoralt närmast (men samtidigt lyriskt atmosfäriskt!), får vi av Klas-Henrik Hörngren som flyttat hem till den värmländska landsbygden och i en paus från Klabbes Bank hittat nya stigar i sin pågående musikaliska utforskning. Ensam i skogsstugan med pianot, syntar och diverse elektronik målar han fram ett nytt Värmland.
ÅRETS AVANTGARDE
Anna Högberg Attack
Ensamseglaren
(Fönstret)
Saxofonisten Anna Högberg återuppväcker sitt hyllade band Attack, nu med hela elva medmusiker och betoning på kraft och tyngd. (Två trummisar, elgitarr, tuba, trombon…) Ensamseglaren är en omtumlande hyllningssvit till Högbergs bortgångne far, ett avsked fyllt av sorg men också passion, energi och även lekfullhet. Spännvidden är svindlande från metaltunga gitarrer till avskalat plinkande, från trumkakofoni till jublande jazzsväng. Allt sammanhållet av en ständigt spänd nerv som bär genom den dryga halvtimmen.
(Ej på strömningstjänsterna, lyssna på Bandcamp.)
ÅRETS ORGANISKA
Juan Romeros Manuella Orkester
Lua harmonia
(Supertraditional)
Det pratas hela dagarna om AI-tekniken och vad den gör med musiken, konsten, samhället och människan, men slagverkaren Juan Romero pratar inte, han gör, visar med sina och vännernas bara händer vad som kan skapas i och ur ett sammanhang, musik som fått växa fram organiskt i mänskligt samspel. Latinamerikanskt doftande folkjazz, med varma toner från bland andra Julia Strzalek på saxofon och Alex Zethson på klaviaturer. Djupt trösterik musik att ta del av.
ÅRETS MOTSTÅNDSKRAFTIGA
Landæus Trio
Resilience
(Sfär Records)
Resiliens talas det också mycket om i dessa tider. ”Den långsiktiga förmågan hos ett system att hantera förändringar och fortsätta att utvecklas,” i Wikipedias tolkning. Mathias Landæus och hans trio Cornelia Nilsson och Johnny Åman ägnar sig åt just det – till vardags bland annat genom mångåriga klubben Underground i Lund där jazzen envetet fortlever och utvecklas. Deras senaste album är omväxlande lyriskt melodiöst, abstrakt sökande och rytmiskt drivet. En slående bredd, som för att ingen ska kunna fånga musiken i ett hörn. Men samtidigt varmt inbjudande. Ett inspirerande tillvaratagande av jazzens inneboende urkraft.
(Ej på Spotify, lyssna på andra tjänster eller Bandcamp.)
ÅRETS INSTRUMENT – HARPA!
Shinken Shobu
Sou makuri
(Kokoro No Ko)
Det blev något av ett genombrottsår för harpisten Stina Hellberg Agback, som uppmärksammades främst för den egna skivan The standard is the standard, där hon tolkade jazzklassiker med harpan i centrum, men sen kom också den här förtrollande lilla skivan med egna gruppen Shinken Shobu, vars namn syftar på ett japanskt talesätt om att gå ge sig hän i något, att gå all in. Med sig har hon Eva Lindal på fiol, Alberto Pinton på träblås,, Filip Augustson på kontrabas och Jon Fält på trummor. Synnerligen målerisk jazz där harpan är som ett klangligt nät där medspelarnas infall fångas upp och sprids vidare som ringar i vattnet.
ÅRETS STÄMNINGSTÄTA
Isabella Lundgren
What cannot be told
(Bolero Recordings)
Nej, hon släpper inte taget om oss, Isabella Lundgren. Sju låtar kort och i ett utmanande lågt tempo med sällsamt utdragna toner greppar hon mjukt men bestämt åhöraren i kragen: Lyssna! Johan Lindströms organiska produktion är omisskännligt hans, nedtonad och nära men samtidigt stor och uppåtblickande som en stilla gospel. Du missade väl inte vårt stora porträtt av Isabella Lundgren i Lira #1 2025?
ÅRETS CROONERJAZZ
Magnus Carlson & The Moon Ray Quintet
Shadows
(We Jazz)
”Croonerjazz” kanske kan te sig som ett nedlåtande epitet, men det är snarare en form av musik som kräver yppersta kvalitet och känsla för att inte falla hopplöst platt. Och som Magnus Carlson och månskensbandet levererar när de nu återvänder med ett nytt album femton år sedan sist. Överlag inga självklara låtval, snarare utmaningar som David Bowies Where are we now? och en Sufjan Stevens-låt. Men uppbackad av (ständigt denne) Goran Kajfeš, Per Ruskträsk Johansson, Carl Bagge, Martin Höper och Lars Skoglund blir varje spår en smärre triumf.
ÅRETS JAZZJAZZ
Leo Lindberg Trio
Notes from The Gondola
(Hxng Jazz Records)
Inspirerade av förra årets ”nya” genre, alltså jazz som inte försöker annat än att ”bara” vara jazz, fastnar vi i år för flitigt flinke pianisten Leo Lindberg som med radarparet Moussa Fadera på trummor och Kenji Rabson på bas fångade ett liveset på restaurang Gondolen, ni vet där uppe i luften ovanför Slussen i Stockholm. Skivan slank förbi lite i skymundan i höstas, utgiven på Christopher Cantillos nystartade etikett Hxng Jazz, men den som söker efter femtio minuter mästerligt finlir utan större pretentioner än att få jazzen att svänga i varende liten jädra not, den behöver inte söka längre.
ÅRETS NYTÄNDNING
Örjan Hultén
Peaceful warrior
(Prophone)
Okej, först ett litet förbehåll: Örjan Hultén har verkligen aldrig känts direkt otänd i sin musik, men ändå kändes det som att det kom in en ny skjuts av energi när saxofonisten presenterade den här nya kvartetten för världen. Uppbackad av Max Agnas på piano, Pär-Ola Landin på bas och Fredrik Rundqvist på trummor tar Hultén sats och plats med en lika ödmjuk som orubblig pondus på vad som måste vara en av hans karriärs allra finaste alster. Ett brett spektrum av musik skriven för kvartetten, allt elegant inramat av två tolkningar där vokalisten Isabella Lundgren gästar.
ÅRETS ROCK’N’ROLL
The MagNuts
Bang bang
(Ella Ruth Institutet)
Vi slutar med en bang (och ingen jäkla whimper, för att tala med T S Eliot) och bakom det här gruppnamnet döljer sig en idé som grott sedan tonåren i Umeå hos sedermera frijazzikonen Mats Gustafsson (läs hans story i Lira #2 2025) och punkaren Magnus Kollberg. Till slut blev drömmen sann i form av en kvintett med norska gitarrfantomen Hedvig Mollestad som stjärnrekrytering. Tillsammans skapar de ”garagerock och frijazz i en crazy, punkig, energisk symbios”, enligt det ständigt träffsäkra skivbolaget, och herregud som det svänger, nästan som ett sentida norrländskt svar på Iggy & The Stooges. Albumet släpps först nu på fredag den 18 december, som en årets sista (och vinterns första) snökanon, men den otåliga kan genast kolla upp den jubelframkallande singeln Bang bang across the universe.
ÅRETS DEBUT
Mimmi Anterot Express
Flax min fixidé
(Tengtones)
Men vänta! Just som vi trodde att den här listan var klar och spikad (fast jo, nog skavde det lite i bakhuvudet att vi inte utsett årets debut) så dök till vår förtjusning trumpetaren Mimmi Anterot med kvintett upp, likt ett oannonserat tåg som plötsligt kommer tuffande runt kröken. (Musiken släpptes i fredags, dagen före Lucia, och gick varm hela eftermiddagen.) Tydligen har denna Express spelat ihop med lätt skiftande manskap sedan 2020, ett par singlar gavs ut de första åren, men här är det sju helt nya låtar (Malin Wättring gästar tre av dem på saxofon) av vilka fem är Anterots egna och två är högst oväntade val av covers (där Anterot också sjunger), eller vad sägs om Olle Ljungströms klassiska Kaffe och en cigarett (med Uno Dvärby på banjo) och Mikael Wiehes Flickan och kråkan. Vågat, spännande, roligt och bra i både ansats och genomförande – så en avslutande fanfar för Mimmi Anterot Express!
Vill du hänga med i allt som händer även 2026? Och se till att Lira kan fortsätta att lyfta fram all fantastisk musik som skapas lokalt och globalt? Ge dig själv en prenumeration i nyårspresent! Och: den som sov sig igenom hela 2025 kan för bara en hundring extra få våra senaste fyra utgåvor i ett tungt paket!
