Orientexpressen
Stallet, Stockholm 3 oktober 2025
För nästan på dagen två år sedan vaknade Orientexpressen till liv igen, just här på Stallet, efter runt ett decennium i dvala, och sedan dess har de gjort ett antal spelningar. Nu är de tillbaka på samma scen, och i år firar bandet faktiskt femtioårsjubileum!
Visst är stora delar av kvällens repertoar ungefär densamma som förra gången, men inte undra på med tanke på att bandets senaste album släpptes för tjugo år sedan. Mängden nytt material kanske inte är så stor numera, men lite grann finns det ändå. En låt har plockats upp från den utmärkta filmen Svart katt vit katt och får avrunda både det inledande konsertsetet och den efterföljande dansspelningen. Gruppens klarinettist och flöjtist Dan Lundberg skrev låten Kosmos redan 1986, men uppenbarligen tyckte bandkollegorna att den var så svår att spela att de aldrig tog in den på konsertrepertoaren, utan den får faktiskt sin livepremiär först nu. Den slingriga, bulgariskt inspirerade melodin i snabb sjutakt har några kluriga pauser som kanske kunde ställa till det, men nu sitter allt som det ska.
I övrigt bjuder kvällen på två ungefär timslånga set med många av Orientexpressens klassiker, hämtade från Bosnien, Rumänien, Serbien och andra länder på och kring Balkan. Lundbergs blås, Ismet Lolics dragspel och Owe Ronströms fiol sprutar ur sig snabba löpningar, kastar sig mellan synkoperade komprytmer och melodispel med hyperprecision, medan Bosse Nordenfelts kontrabas och elbas och Anders Sjöbergs gitarrer matar på med stadiga komp. Då och då kliver Zlatko Jevremovic upp på scenen och sjunger med djup, inlevelsefull stämma och stort vibrato.
Givetvis står även de tre instrumentalsolisterna för några bländande stycken där de får briljera i mer fritt solospel, med återhållsamma borduntoner från bandkamraterna i bakgrunden, och visar att Orientexpressen 2025 är minst lika vitala och spelskickliga som för flera decennier sedan.
Text & bild: Rasmus Klockljung
