Redaktionsbloggen

James Brandon Lewis kommer till Stockholm Jazz på lördag. Bild: Diane Allford

Sverigepremiär för saxofonisten James Brandon Lewis

18 okt 2019

Tenorsaxofonisten James Brandon Lewis gör den 19 oktober sin första spelning i Sverige. Med sig till Stockholm Jazz Festival tar han sitt New York-baserade band, samt friheten att låta livet styra musiken.
– Jag är öppen för livet. Och musiken är organisk, den flödar.

text: Sunniva Brynnel

Under vårt samtal pratar James Brandon Lewis snabbt och länge. Det är mycket han vill förmedla: han läser, funderar, spelar och samarbetar över konstformerna … Och tycks sova desto mindre. Att göra något halvdant är inte hans melodi.
– Jag respekterar jazztraditionen, och jag studerar den. Men jag tänker inte lära mig något bara för att. Jag måste känna det. Jag är passionerad och jag vill hedra musiken. Det är respektlöst att göra något halvhjärtat.

New York Times har beskrivit James Brandon Lewis som en musiker befriad från genre: inte låter han som frijazz och inte låter han som traditionell swing. När jag lyssnar på hans senaste platta An unruly manifesto, utgiven tidigare i år, hör jag frijazz, samtida improvisation, rock, funk och poppiga slingor om vartannat.
– Jag gillar alla genrer och jag har gjort ett medvetet val att inte ignorera någon av mina musikaliska erfarenheter, som att spela i kyrkan eller det jag fått med mig under min uppväxt. Jag är från Buffalo, New York, och i Buffalo finns det massvis av groove- och funkmusik, Rick James är till exempel därifrån. Man kan inte vara i Buffalo och bara spela straight ahead jazz. Det är en frisk musikscen.

Samma frihet som han ger sig själv ger han också till musikerna i sitt band, som han spelat med i två år.
– Jag vill att min musik ska vara en språngbräda för musikerna, så att de kan få utlopp för det som de själva övar på och är intresserade av för tillfället. Om musiken tar en riktning som jag inte planerat eller skrivit, så är det också okej – bara den ursprungliga språngbrädan framförs. Sen kan musiken gå dit den vill när vi spelar med bandet.

(ur Lira #3 2019)


Fler recensioner

Annonser