Ale Möller, Ola Bäckström, Per Gudmundson
Stallet, Stockholm 30 november 2019
Förra sommaren möttes multiinstrumentalisten Ale Möller och fiolspelmännen Ola Bäckström och Per Gudmundson för att göra en gemensam konsert. De hade spelat tillsammans i olika konstellationer sedan flera decennier men aldrig tidigare som trio, men den spelningen resulterade i att de bestämde sig för att göra om det så snart som möjligt.
Välfyllda kalendrar gjorde att det först nu, nära ett och ett halvt år senare, till slut är dags för tre konserter. Den på Stallet är den sista – är utsåld sedan flera månader.
Inte undra på, förstås, för detta är verkligen en supertrio! De tre tillhör landets absolut skickligaste och mest välkända folkmusiker, med meritförteckningar långa som böcker. Den här kvällen ligger fokus framför allt på spelmanslåtar från Dalarna, där både Per Gudmundson och Ola Bäckström kommer från och där även Ale Möller bodde under några år. Det ena namnet efter det andra fladdrar förbi när trion presenterar låtar av eller efter Höök Olle, Pers Erik, Timas Hans och många fler.
Här och där dyker det också upp egna kompositioner, och Möllers oerhört vackra Glaspolskan är ett av kvällens allra finaste nummer. Den följs av något helt annat när Gudmundson plockar upp sin säckpipa, och varnar för att den gärna trilskas. Men den här gången låter pipan som den ska, och efter att han spelat en vallåt solo kommer Bäckström in på fiol och Möller väljer denna gång en flöjt som försetts med en bordunpipa. Det blir riktigt snyggt med de båda blåsinstrumenten tillsammans.
Trions vanligaste sättning är annars två fioler samt mandola, med tätt stämspel från stråkarna och Möllers ständigt omväxlande komp där han får in tunga basgångar, riff, melodispel, stämmor och egentligen allt som går att locka fram ur en mandola, ofta inom några få takter. Men sin vana trogen byter han såklart instrument då och då. Dragspelet bidrar med en mäktig uppbackning till fiolernas ljuvliga stämmor i Knuter Jons polska, munspelen plockas fram emellanåt för små melodiinpass, och han spelar också en låt solo på kohorn. Till och med skalmejan platsar fint i stämspelet i en polska.
Ungefär halvvägs in i konserten spelar de tre varsin sololåt. Per Gudmundson väljer även här en polska efter Höök Olle, Möller tar en låt på sälgflöjt, och Bäckström spelar sin egenkomponerade Ebbas brudpolska. Det är ett klokt drag att var och en visar vad de kan göra på egen hand, när resten av kvällen präglas av så tätt samspel.
Vi kan väl bara hoppas att det inte dröjer ytterligare ett och ett halvt år innan de tre lyckas hitta en ny gemensam lucka i sina scheman, för det vore verkligen synd om det inte blir fler triokonserter med denna stjärnkonstellation.
Rasmus Klockljung
