ODE
Stallet, Stockholm, 21 november 2025
När trion ODE går upp på scen så är det för att presentera låtarna från sin nya skiva. Den har tagit tio år att göra och under tiden har de turnerat en hel del. Dessutom spelar musikerna i många andra sammanhang. När de äntrar scenen är det med förväntan från publiken och Olle Linder bakom kontrabasen konstaterar att det är en god stämning i lokalen. Med en blandning av fans och goda vänner är det en tacksam publik att spela för. Möjligen är det också bidragande till att glädjen och lusten att spela står högt i kurs denna kväll.
Att befinna sig på det gemytliga Stallet tillsammans med trion blir en välgörande kontrast till mörkret och kylan utanför. Vintern har kommit tidigt till Stockholm.
De flesta låtarna trion spelar under kvällens båda set är hämtade från nya skivan Hela handen och det är ett på sätt och vis spretigt låtmaterial, bandet hämtar inspiration från många håll i världen samtidigt som den svenska folkmusikens språk är huvudspåret i deras smittande mix. Om nu inte huvudspåret är själva blandningen, för något självklart geografiskt centrum finns väl egentligen inte. Det är befriande att musikens språk i händerna på dessa tre musiker kan innehålla så många komponenter. En gnutta pop finns med, men annars hörs bland annat arabiska, brasilianska och afrikanska influenser.
Första låten de spelar är också första låten på nya skivan, Jag är din, skriven av Dan Knagg, som sjunger och spelar gitarr. Som ofta hos honom är det kärleken som vänds och vrids på. En finurlig låt med skönt schwung. Det smittande sväng de får till kommer att vara genomgående under kvällen. Därefter blir det en instrumental låt i 6/8-delstakt, Krypar, signerad nyckelharpsspelaren Emilia Amper. Melodin hämtar inspiration från Mellanöstern och det är en låt man gärna kan dansa till. Även nästa låt har en smittande, dansvänlig rytm. Olle Linder briljerar på pandeiro, ett tamburinliknande brasilianskt instrument, i sin låt Kan vi bestämma oss. Även här står en parrelation i centrum. Texten har stor igenkänningsfaktor, framförd med humor och charm, dessutom med en gnutta allsång.
Så har alla tre fått bidra med varsin låt, alla med lite olika prägel och samtidigt har de etablerat sitt typiska gruppsound med kemin hos en härligt samspelt trio. Materialet lyfter när de spelar inför publik, de har alla tre utmärkt kontakt med publiken, kompletterat med små anekdoter och berättelser. Vi blir inbjudna att ta del av skapelseprocessen, vilket bidrar till den gemytliga stämningen.
Fortsättningsvis får vi ta del av låtar som var och en skrivit, men också sådant de komponerat ihop. Bland annat har de skrivit Frukostschottis ihop, med smittande melodi och reggaeartad baktakt.
Alla tre i bandet har en hel del egna projekt och är drivna musiker på sina respektive instrument. Den som följt Olle Linder genom åren vet att han spelar ett flertal olika instrument med känsla och auktoritet. Under kvällen kommer han att spela en hel del mandola, men också åttasträngad gitarr vid sidan om redan omnämnda kontrabas och pandeiro. Dan Knagg spelar mycket slagverk, framförallt darbouka, men också gitarr och på en låt durspel. Emilia Amper har under flera år etablerat sig som en av våra finaste nyckelharpsspelare och hennes självklara musikalitet lyser konserten igenom. Alla tre sjunger både solo och i stämmor om vartannat.
Den här trion har så många möjligheter med allt de kunnande musikerna bär med sig och det är något de är generösa med. Dan Knagg berättar om en morgon när han vaknade och kände att livet var rätt jobbigt. Så tog han fram gitarren och började spela och då blev livet betydligt bättre. Så kan musiken beliva och berika våra liv inte, minst under svackor och när saker och ting skaver. Flera av låtarna handlar om när livet och kärleken inte går på räls, en mitt-i-livet-upplevelse man kan känna igen sig i. Genom spelglädje, charm och lekfullhet förvandlas askan till guld.
Andreas Lagercrantz
