En av jazzens riktiga kolosser, tenorsaxofonisten Sonny Rollins, har avlidit, 95 år gammal.
Han föddes 1930 i Harlem och började sin karriär redan som tonåring, gjorde sina första inspelningar 1949 och kom snart in på New Yorks jazzscen där han spelade med något äldre föregångare som Miles Davis, Thelonious Monk och Bud Powell.
Heroinet flödade under den här perioden och var nära att ta också Rollins – han satt också i fängelse en period för väpnat rån – men han lyckades ta sig ur beroendet.
1955 kom han med i Clifford Browns och Max Roachs berömda kvintett och etablerades som en central spelare inom jazzen. Han gav under andra andra halvan av 1950-talet ut en rad album i eget namn, däribland klassikern Saxophone colossus från 1957.
1959 tog han ett kliv tillbaka från scenen eftersom han ansåg sig själv ha hamnat i en artistisk återvändsgränd – det var under den perioden han ofta kunde höras öva i sin ensamhet på Williamsburg-bron, vilket blivit en mytomspunnen bild av den ständigt sökande konstnären.
Under första halvan av sextiotalet var han tillbaka, gav ut en rad album, men snart var det dags igen att ta ett kliv bort, den här gången iväg, och han tillbringade stora delar av åren 1966-1972 i Indien och Japan på vad han själv kallat en ”spiritual quest”.
Sonny Rollins har alltid varit öppen för att söka nya vägar musikaliskt och att ständigt utvecklas som instrumentalist, vilket tagit honom från ungdomens bebop till allt från avantgarde till jazzrock.
2009 intervjuades han i Lira av Pierre Martin, inför en spelning på Stockholm Jazz Festival, och svarar bland annat på hur han ser på att få utmärkelser (han hade tilldelats det svenska Polarpriset 2007):
– Jag är glad om jag kan göra någon glad genom att ta emot ett pris, men jag skulle aldrig lura mig själv genom att låta mig bli smickrad. Det gäller att vara försiktig när man ständigt påminns av andra om att man borde vara begränsad av ålder eller annat, så att man inte börjar tro dem. För mig är livet en stor och underbar resa och jag har fortfarande samma mål som när jag var sju år. Jag försöker bli bättre på att spela, bli en bättre människa och vara medveten om vad som händer i världen, säger Rollins.
Han slutade spela publikt tre år senare efter att ha diagnostiserats med lungfibros.
Sonny Rollins dog enligt uppgift på måndagen den 25 maj i hemmet i Woodstock, New York, där han bott sedan 2013. Utöver Polarpriset tilldelades han två Grammystatyetter, varav en för lifetime achievement 2004.
Hela Lira-intervjun med Sonny Rollins går att läsa här, för den som är prenumerant.
Patrik Lindgren
