Kelley Mickwee

Dela den här recensionen:

Solodebuterande Kelley Mickwee må vara ett hyfsat okänt namn, men har spenderat åtskilliga timmar och turnémil i konstellationer som folkduon Jed & Kelley och kvartetten The Trishas. Kanske är det därför som Kelley tycks besitta en sådan avslappnad självsäkerhet när hon nu ger sig ut på egen hand. Av albumets sju låtar står hon som medförfattare till fem.
Redan i öppningsspåret River girl tar hon ut riktningen där hon med själfull röst sjunger ”I come from the cotton, I come from the mud” till tonerna av ett avskalat komp med Tim Regans wurlitzer i spetsen som med minimala medel åstadkommer ett beundransvärt gung. Och sen fortsätter hon i den ena starka låten efter den andra och lyckas förmedla en känsla av såväl Linda Ronstadt, Dusty Springfield och Shelby Lynne, utan att för den skulle tappa bort sig själv. Less is more är ledorden som gör att det här blir en angenäm lyssningsupplevelse. Och det skadar verkligen inte att Kelley haft den goda smaken att spela in hela plattan live under bara några dagar. Det skapar en nerv och desperation i musiken som gör att den känns angelägen även i de fall det skulle finnas risk för att det avskalade skulle slå över och bli avslaget. Den här alldeles för korta debuten lovar verkligen gott inför framtiden.