Jenna Moynihan

Dela den här recensionen:

Varför Woven är en egenutgiven skiva är en gåta. Kanske trivs den skotskbördiga Bostonbon Jenna Moynihan med att dra i alla trådar själv, men kvaliteten är stark nog för att passa en större lansering. Den fiolbaserade instrumentala skivan är hypnotiskt vacker från första stund. Moynihan hittar en brännpunkt mittemellan brittisk och amerikansk folktradition, med en strävhet och en tajming som borde tilltala många lyssnarläger, inte bara folkmusikpuritaner. Låten Dolina McKay låter till exempel som ett mellanting mellan keltiskt sväng och de mer bakgrundsmusiksaktiga partierna i soundtracket till O brother where art thou? En extra klapp på ryggen för att det vid sidan av urvalet av folkstandards också återfinns tre egenkomponerade spår som alla sticker ut som höjdpunkter på skivan. Särskilt vill jag nämna öppningsspåret Haven, med en melodimässig hake som varje filmmusikkompositör hade kunnat ge mycket för.