David Bennet & Vilhelm Bromander

Dela den här recensionen:

Här har vi en musik fylld av motsatser som skaver och lenar, och yrkar på min uppmärksamhet. Just det gör skivan bra. Saxofonisten Bennet och basisten Bromander har skapat musik med ena foten i det nutida klassiska, och andra foten i den fria jazzen. När jag lyssnar på skivan öppnar sig en plats av toner och klanger som engagerar och utmanar. Om vi tänker oss en korsning mellan Mats Gustafssons frijazziga utflykter och Trio Ramberget så kan vi vara nåt på spåren. 

Med i cd-fodralet följer en bild på det partitur som Bennet har skrivit och ritat. Ett partitur fullt med öppenhet och tolkningsmöjligheter. Alltså: musiken är delvis komponerad, delvis improviserad. 

Det känns som om Bennet och Bromander vill visa att en stilla skevhet kan mana till eftertänksamhet – om vi är öppna nog. För, vid en första kontakt kan musiken te sig svårtuggad. Men tids nog kan vi nå eventualiteter för öppenhet där musikerna – och musiken – sträcker ut sina händer och säger: ”Följ med på vandringsfärd!