Skivrecension

Wintersmith
Folk-konceptalbum Lira Gillar

Steeleye Span

Wintersmith

Skivbolag: Park
Recenserad av: Lars Fahlin
Publicerad: 28 apr 2014

Dela den här recensionen:

Steeleye Spans nya album är ett oväntat – och väldigt lyckat – samarbete med den brittiske fantasyförfattaren Terry Pratchett, mest känd för sina böcker om Skivvärlden (en värld som är platt som en skiva och bärs upp av fyra elefanter som står på ryggen på en jättesköldpaddas om i sin tur simmar fram genom rymden). Pratchett har länge varit en ”Spanner” – de spelade på hans 60-årsfest – och när det stod klart att Maddy Prior var en stor beundrare av hans böcker bestämde man sig för att göra något ihop.
Wintersmith är en bok i en serie böcker som står vid sidan av den stora Skivvärldserien. Huvudpersonen är Tiffany Aching, en tonårig häxlärling, och bokens teman, folktro, mystiska riter och inte minst Morris-dans, är saker som passar Steeleye Span som hand i handsken.
Musiken är helt nyskriven, med undantag för ett inslag av reelen The Flowers of Edinburgh. Och det är huvudsakligen Steeleyes tuffare sida som får visa framfötterna. Dels i den nye gitarristen Julian Littmans intensiva riff, dels i det råare soundet, som till stor del beror på medproducenten Chris Tsangarides, som jobbat med hårdrockband som Thin Lizzy, Black Sabbath och Judas Priest.
Men här är också gott om de mer typiska, folkliga tongångarna, liksom gruppens karaktäristiska stämsång. Kathryn Tickell gästar på flera spår – bland annat den vackra Hiver och den för berättelsen centrala The Dark Morris tune – och Bellowheads John Spiers bidrar med melodeon på The good witch, där även Pratchett själv medverkar.
Konceptalbum är inte vanliga inom folkmusik (men lyssna på Fairport Conventions Babbacombe Lee från 1971), men Steeleye Spans bidrag är en vital, medryckande, underhållande och varierad skiva, som spänner från folkrock och medeltida klanger till barnkammarramsor och folkballader av episka proportioner. Inte illa, efter 44 år i branschen.


Fler recensioner

Annonser