! Just nu upplever vår webbleverantör störningar som leder till långsammare svarstider på lira.se

Skivrecension

Melodisk jazz/kabaret-folkpop

House of Trees

Where’s the butcher, where’s the baker

Skivbolag: Houseoftrees.net
Recenserad av: Lena K Andersson
Publicerad: 28 apr 2014

Sök after den här artisten på...
Spotify iTunes YouTube

Dela den här recensionen:

Det är fler och fler som sjunger i samma vokala område som Billie Holiday nu för tiden – Madeleine Peyroux och Melodie Gardot till exempel. Här finns också Djamila Skoglund-Voss i den engelsk-svenska gruppen House of Trees. De har dock en mer varierad musikbild, där de olika instrumenten i gruppen har lika stor roll som rösten – Rob Coe på bland annat gitarr, orgel och bas, Sarah Anderson på violin och viola, Helen Sköld också på violin och Lars Paulsson på klarinett. Valdemar Have är med och sjunger i en låt.
Det är deras tredje album: 2011 kom de med Through a veil och 2012 Painted gold. Omslagen till albumen är ovanligt vackra, särskilt det senaste, gjort av Lucy Willis.
Trots de glasklara klangerna och de uttänkta och sparsamma arrangemangen associerar man ibland till Tom Waits och hans förmåga att skapa en berättelse i sina låtar, med dissonanta och konsonanta rytmer. En Reinhardt-liknande gitarr och lite klezmertoner ibland från klarinetten/violinen ger en lågmält dramatisk musikbild. Själva beskriver de sången som om (nämnda) ”Billie Holiday sjunger Kurt Weill-låtar i en Tim Burton-film” – vilket stämmer rätt bra. Det är en turnerande konstellation, som man gärna skulle höra live. Perfekt musik utan att bli tråkig!

Annonser