Hege Brynildsen

Dela den här recensionen:

When my man comes to town är Hege Brynildsens tredje skiva. Den första, kallad blott Hege, var en mirakulös djupdykning i dunkla stämningar och avskalade arrangemang. Sedan följde en visskiva på svenska innan Hege Brynildsen nu återknyter till estetiken från Hege.
Titelspåret inleder. Texten uttrycker tillit och längtan, men Gøran Grinis tunga orgelackord och versen ”His eyes glitter like fools gold” antyder något annat vilket långsamt bekräftas i rader som mest markerar en reservation.
Skivan domineras av känslor av svek. I Oh loneliness inleds de tre första verserna i varje strof anaforiskt med ordet ”loneliness”. Ordet blir både en besvärjelse och en apostrof. Heges klara och avklarnade sång uttrycker luttrad insikt, men också en naken sårighet som griper tag i lyssnaren och håller hen i ett existentiellt och psykologiskt järngrepp.
Men nakenheten utesluter inte förställning och rollspel. ”If you have to cry” rymmer ett desperat tilltal, en vädjan till den förlupne om att hålla sveket hemligt: ”Your secret’s safe with me / And if I have to cry I’ll go outside”. Där kontrasteras också Heges sång effektfullt mot tyngre gitarrkomp.
Men vi får också hoppfullare stämningar, både musikaliskt och lyriskt. Lay your burden down är en bluegrassgospel där Fats Kaplins dobro och fiol utsökt interpunkterar den jublande (ja, allt är relativt) sången, men där Roger Fjeldets rytmmarkering på tuba också ger en bredare traditionsförankring.
Det är fyra av skivans tio sånger; Hege Brynildsen hävdar envist de tio sångerna som albumets ideala format. Men vartenda spår är ett litet mästerstycke i förtätad uttryckskraft.