Paul Biktor Börjesson

Dela den här recensionen:

Den bluesmusik som framförs av svenska artister har numera en imponerande bredd i sitt ursprung, sina förebilder och stilar. Den linje som gitarristen Paul Biktor Börjesson, som själv är troende, väljer för sin debutskiva är att hämta inspiration och musikalisk lyftning ur den kyrkotradition av psalmer och hymner som framfördes under 1920-30-talen i den amerikanska södern av Blind Willie Johnson.
Denne hade en tydlig religiös profil som präglade hans sång och texter som var fyllda med både svärta och trotsig trosvisshet. Från söderns kyrkliga musiktradition lånade Johnson mycket av det innehåll som hans nyansrika röst och gitarrspel omskapade till det personliga material som vi nu nittio år senare lyssnar till som ren och ursprunglig gospel och blues.
Denna tidiga bakgrund är möjlig att läsa in i de elva sånger som Paul Biktor hämtar direkt ur Blind Willie Johnsons repertoar. På skivan framför han sångerna ensam eller tillsammans med såväl nya som välbekanta medmusiker på ett flertal olika instrument. De ursprungliga numren från Johnson är enkla, rytmiskt gripande och känslofyllda och framfördes ofta i hans omtalade slideteknik som gjort hans gitarrspel omtalat. Även Paul Biktor använder i de valda solosångerna ett personligt utformat gitarrspel och låter sin nasalt bluesfärgade röst uttrycka budskapet i de religiöst uppfordrande texterna.
Numren är arrangerade så att de utökar musikens omfång och bärkraft med svävande elgitarrer, bas, munspel, mandolin, slagverk och orgel. Många av sångerna är emotionellt gripande och hårdsvängande med de kvinnliga rösterna i bakgrunden som skär markerade känslostråk genom melodierna. Blind Willie Johnson och Paul Biktor Börjessons grupp är en tidsmässigt åtskild kombination av musiker som fungerar väl i det gemensamma låtmaterialet.