Uusi Aika

Dela den här recensionen:

Uusi Aika (finska för ”ny tid”) är en finsk nybildad kvartett som spelar kompositioner av saxofonisten Otto Eskelinen. Han hade spelat mest flöjter och folkmusik en tid, och ville tillbaka till saxofonen och jazzen i en mindre grupp. Övriga medlemmar är Johannes Sarjasto på klaviaturer, Tapani Varis på kontrabas och Amanda Blomqvist trummor. Ljudet är väldigt rått, pianot lite ostämt och ibland kompletterat med syntar eller dragspel. På sista Henjet (”Sprit”) gästar också Antero Mentu på kantele, så visst låter det hela väldigt finskt. 

Ett spår låter som en blandning av Jan Garbareks skiva Triptykon och Ash Ra Tempel eller något annat krautrockband med indiska influenser. Riktigt trippigt, och med det torra lite hemmagjorda soundet blir helheten väldigt sympatisk och inbjudande. Några gånger associerar jag till Spjärnsvallet eller annan svensk sjuttiotals-jazz-progg. 

De skriver själva att de inspirerats av japansk ljudestetik, och visst finns det något av det asketiska Japan i ljudet. Särskilt när Otto Eskelinen tar upp shakuhachi-flöjten i Kaksi puuta (”två träd”). Ett annat spår som sticker ut ljudmässigt är titelspåret Uusi aika som med sina körer och bjällror ljuder som en bön från Himalaya. Spretig och tillåtande skiva som vågar ta ut svängarna och testa, ofta med lyckat resultat.